Vändpunkten

Efter några intensiva dagar i Stockholm under förra helgen, 27-30 juli vid The Tall Ships´ Races, fortsatte efterarbetet med att sortera hundratals bilder från evenemanget, varav jag har lagt ut några här på bloggen.

Varje vandring, varje resa har en vändpunkt, en plats där blicken söker åt ett annat håll och vandringen längs just de här kajstråken har också en vändpunkt. En sådan plats är Katarinavägen uppe på Söders höjder. Detta är min vändpunkt. Med panoramautsikt ut över Strömmen, hade tiotusentals åskådare samlats där den 30 juli, för att ta avsked när skeppen kastade loss och gick till havs igen.

Jag delade någon kvadratmeter vid muren på höjden med en äldre dam, som varit på platsen redan två timmar innan Gladan och Falken inledde avseglingen från Skeppsbron. Den mäktiga åsynen av alla flytetygen under oss i farleden gjorde oss upprymda. Hon sa, när hon såg hur jag fotograferade händelserna: och du som får uppleva det en gång till!!

Och så har det varit med bildernas och minnets hjälp men det är dags att gå vidare åt ett annat håll.... och jag börjar att gå med texten ur Kristian Petris bok "Den sista ön":

"Jag bor på ett pensionat vid kajen i Port Stanley, Falklandsöarna. Jag sitter och skriver vid ett bord med havsutsikt. Från glasverandan ser jag skeppen komma och gå. Jag gör en paus då och då för att se ut över vågorna och ett landskap så flackt och färglöst att det tycks växa fram ur molnen, eller från havets lätta dimma....

Jag går ner till hamnen, ut på en träbrygga, för att se en båt kasta loss. Den är på väg till Grytviken i Sydgeorgien. Jag ser båten försvinna mot en ö som jag troligen aldrig skall besöka, annat än i mina fantasier, den glider bort över en nästan spegelblank yta, lämnar mig kvar med en känsla av saknad, att jag förlorat något - som jag i och för sig aldrig haft".