Det kom ett brev....

Det kom ett brev...../..
Det hade hastat natt och dag
utan att vila, för att.../.

Ett mail dimper ned i e-postlådan, från en kär anhörig ute i världen och Pär Lagerkvists underbara dikt från förra århundradet gör sig påmind.

Otidsenligt? Vi lever ju idag trots allt i en annan teknisk tidsålder. Logistiken är en annan. Den långsamma och utdragna färden, som i dikten spänner över dagar och nätter, har idag ersatts av några korta otåliga sekunder, tvärs över jordklotet.

Torsten Ekbom skriver i sin bok Bildstorm. "Även ord har sina öden. De myntas, åldras och dör. I efterhand kan det vara svårt att hitta dem i den väldiga komposthögen av förbrukad historia. Man får ta upp ordet försiktigt och granska det som när en arkeolog putsar sin krukskärva".

Och jag har några sådana krukskärvor - en av dem "Det kom ett brev". Associationen till Lagerkvists dikt känns därför naturlig, trots utvecklingen. De varma och känslofulla bilderna, som flödar fram genom stroferna, berör ett inre rum och orden och bilderna finns där till förfogande. Har funnits där hela tiden. De finns där för att de fyller ett mänskligt behov. Poesi tillhör inte dem som skriver den, utan dem som använder den, sa postiljonen i filmen Il Postino.

Mailets innehåll? Musik ur filmen Il Postino. Tack!