Kolsvart

Ett bortglömt foto föll ur en mapp härom dagen, en bild som måste ha legat i mappen under minst 25 år. Här har vi en koltramp som Harry Martinson diktat om. Fartyget på bilden är ryska ms Lakhta under lossning vid Sannegårdshamnens kol- och kokskaj i Göteborg. Uppgift om årtal saknas.

Sannegårdshamnen invigdes i januari 1914 och var Sveriges största importkaj för kol och koks. Årligen hanterades 1,5 miljoner ton kol vid tiden kring andra världskrigets utbrott. En historisk källa beskriver arbetsmiljön i hamnen på följande vis:

Det fanns kol överallt: i båtar, på kajer och i luften i form av koldamm. Den svarta kolröken var jobbig för alla dem som bodde på Lindholmen. Arbetsmiljön i hamnen var dålig, stoftet yrde från krossverken och hamnarbetarna var helt svarta av sot efter en dags jobb. I slutet av 50-talet tog oljan över kolets uppgift. Kolupplagen försvann och Sannegårdshamnen slutstädades från kol 1977. (Källa: Lundby på Hisingen från istid till nutid av Folke Eriksson).

Idag finns här attraktiva bostadshus med härliga promenadstråk längs kajerna vid Norra älvstranden. En stig leder upp till Sörhallsberget, varifrån man har en fantastisk panoramautsikt ut över det storslagna älvrummet.

Som en favorit i repris citerar jag Harry Martinson igen:

Har ni sett en koltramp

Har ni sett en koltramp komma ur en orkan –
med bräckta bommar, sönderslitna relingar,
bucklig, stånkande, förfelad –
och med en skeppare som är alldeles hes?
Fnysande lägger den till vid den soliga kajen,
utmattad slickande sina sår,
medan ångan tynar i pannorna.
Av Harry Martinson
Ur Spökskepp, 1929