Om jag skulle berätta för dig, som står under krassebladen, om en händelse igår. Det var mitt på dagen och jag hade avbrutit mina vanliga sysslor en stund och tagit mig ut till fälten. En landvik skär in i skogen där jag stod och från kanten såg jag ut över odlingsmarken.
Jag hade tur som inte kommit tidigare på dagen, för brunnsborraren hade packat ihop sina redskap och just farit sin väg. Här var nu alldeles lugnt och stilla. Vinden drog visserligen en aning från fälten men Atlanten, i färd med att bygga monstervågor någonstans, kändes väldigt avlägsen.
Om vi håller oss till landviken, så skall du veta, att sedan igår, mitt på dagen, stiger vattnet ur hundra meters djup också här i landviken. Jag nämner det för dig, eftersom jag känner till din stora kärlek till vattnet och av det skälet att ett läkande livsrum nu kan skapas här åt minst tio människor.
Våra myndigheter kallar dem brukare eller boende, ord du genast skall glömma. Människa är det riktiga ordet, liksom vind, vatten, krasse och hav. Trädgård känner du också till och människorna här kommer säkert att odla sin krasse i trädgården.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar