Den sista utvägen

Klockan sex på morgonen den 29 juni 1939 lämnade vi havet och seglade in i Gula flodens mynning. Efter tre timmars färd uppför floden nådde vi vår slutdestination - hamnen i Shanghai - och kastade ankar.

Så beskriver den judiske apotekaren sin ankomst till Kina i sina nedtecknade hågkomster från de aktuella krigsåren. En kort historisk bakgrund kan behövas:

Efter den fasansfulla kristallnatten mellan den 9 och 10 november 1938, då en nazistisk mobb satte synagogor i brand och tusentals judar över hela Tyskland arresterades, stängdes praktiskt taget alla möjligheter för judarna att lämna Tyskland och koncentrationslägren. Visumtvång infördes världen över. Den sista utvägen - jordens enda hamn utan pass- och visumtvång - var Shanghai. Hit vände sig därför många europeiska judar i slutet av 30-talet, för att undkomma den alltmer växande fasan i Europa.

Under åren 1938 - 1941 tog Shanghai emot nästan 20.000 judiska flyktingar. Staden var ockuperad av Japan, som trots att landet var allierat med nazi-Tyskland, tillät en flyktingvåg fram till sitt inträde i kriget 1941. Därefter var Shanghai stängd fram till 1945 då de allierade trupperna intog staden.

Sjöresan från Europa till "Fjärran Österns armhåla", som häxkitteln Shanghai stundtals kallades, skedde främst med passagerarfartyg tillhörande det italienska rederiet Lloyd Triestino. En resa från Genua till Shanghai tog tre-fyra veckor med anlöp i olika hamnar under routen.

Det är denna flyktväg, som vår apotekare lyckas ordna åt sig själv och sin familj. Den minimala reskassan bestod av tillåtna maximibeloppet 10 Mark.

I Shanghai skapade de judiska flyktingarna under krigsåren en blomstrande kultur. Raden av anlända kulturarbetare, vetenskapsmän, läkare och lärare osv var lång. Musik- och teaterlivet erbjöd en förstklassig repertoar och flera nya tidningar gavs ut.

Ockupationsmakten Japan föste så småningom ihop judarna i ett getto - Hongkew - där allvarliga sjukdomar och usla levnadsförhållanden blev en fasansfull plåga. Många av invånarna dog i gettot, mer än 1000 mil från det hemland de en gång tvingades fly ifrån.

Vår apotekare beskriver sakligt levnadsvillkoren i Shanghai fram till år 1947, då familjen äntligen fick lämna Kina med ny destination - USA. Här skapade de sin framtid och de efterlevande är idag mycket framgångsrika inom olika delar av det amerikanska kultur- och näringslivet.

Efter privata efterforskningar kunde jag till slut kontakta apotekarens släktingar i USA. De saknade all kännedom om manuskriptets existens.

Vid juletid 1999 överlämnades därför denna familjehistoria till dem den rätteligen tillhör. Själv ser jag det som att jag hade den till låns under en kort tid och jag är tacksam för den berikande kunskap, kärlek och omsorg, som vår apotekare förmedlade i vad han nedtecknade som 90-åring.

Han lämnade jordelivet år 1967 men för några år sedan damp berättelsen ner som bok hemma i Sörmland. Nu översatt till engelska och närmast avsedd för en snävare familje- och vänkrets. Jag nämner därför inte boktitel eller apotekarens namn. Två år senare kom dock ytterligare en bok från släkten - Shanghai Diary - skriven av författaren Ursula Bacon, tidigare apotekarens sonhustru och omgift. Hennes bok sägs nu vara underlag för en kommande film, vilket kan bli något mycket stort och sevärt.