– Den romantiserade idén om folkrörelsernas inverkan på demokratin har skjutits i sank av forskningen, säger Bo Rothstein, professor i statskunskap i Göteborg (som i femton års tid har närstuderat det svenska föreningslivet.)
–Det är lätt att skönmåla de svenska 1950- och 60-talen som en rosenröd demokrati där alla människor gick på möten i stora folkrörelser och var med och formade och byggde landet i en evinnerlig, diskursiv, demokratisk process. Men du kan också beskriva de där organisationerna som hierarkiska, patriarkala helvetesmaskiner dit folk gick för att lära sig veta hut.
Se där(!).... och så var ännu en myt om den gamla goda tiden skjuten i sank! Och allting är för sent och finns ingen väg tillbaks.... för sent för Edelweiss, sjunger ungdomen. Och imorgon står slaget om Gamla Stan..., vattenkrig på gatorna! Hela tiden ducka för en skur...
Läs hela artikeln i SvD här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar