Han lyssnade tusen år. Han lyssnade åter tusen.
Och slutligen hörde han.
Han hörde ett hav.
Han hörde en källa brusa.
Han hörde hur gräset växte.
Han hörde en världens vår, en mognadens sommar.
Han hörde en vishet som fläktade ren.
Den hade en doft av frukt och hav,
den hade Arkadiens doft.
Och han hörde av god vilja en våg
genom alla
och genom alla folk.
Han hörde en hög och djup ström,
en jämn och hög passad.
(ur Passad/Hades och Euklides – Harry Martinson)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar