Och ikväll stryker de...

... lätt lätt över hustaken i Gamla Stan, den sista majkvällen i år.

(foto: Stockholm, maj 31, -08)

Stockholm marathon - hög puls

Maran drog genom stan - ett gigantiskt evenemang och kraftprov drog igång kl 1400 idag. Många kämpar springer gatlopp under flera timmar, pressar sig själva till det yttersta på den klassiska sträckan. Och vi har sett många, många hjältar med trötta steg idag. Men massornas heroiska och kraftfulla rörelse genom gatunätet är bara en del av upplevelsen Stockholm marathon...

I en annan klass, det måste sägas, springer eliten med vackra, lätta löpsteg över asfalten. Rinner iväg som gaseller. Och det är någonting som imponerar oerhört. Deras lätta och luftiga flykt med fart genom staden är prestationen, som etsar sig fast i minnet och får t.o.m. en soffliggare att gå en extra kvällsrunda runt kvarteret ikväll. Helt säkert!

En dag som denna passade också en del av båtfolket på att visa upp sig inför folkmassorna. Och jag menar inget illa med det. Entusiasm och passion höjer pulsen!

Vem som vann? Alla som deltog.

(foto: Stockholm, maj 31, -08)

Lördag morgon...

.... i väntan på Stockholm marathon,
som skall dominera innerstadens puls idag.

(foto: Skeppsbrokajen, 31 maj, -08)

Grodor

Dagens samtal (avlyssnat vid skolans parkeringsplats)

läraren: vilka satt i den där bilen?

eleven: det skall du skita i!

Säkerhetsbostad med charm

SAGERSKA HUSET - statsministerns officiella bostad - är ett vackert palats med ett fantastiskt läge vid Norrström och håvbåtarna.

Man kan ju fråga sig hur ofta hyresgästen egentligen har tid att vistas där i huset. Låt säga, vaknar upp en stilla söndagsmorgon till klangspelet från Tyska kyrkan en bit bort? Slår sig ner vid frukostbordet i dofterna av en rykande färsk morgonfika och sedan bara njuter av utsikten mot Norrström?

Ja, en sådan enfaldig undran kan ju plötsligt falla över en när man går där längs kajen och tänker på ditten och datten. Men statsministrar ägnar sig förmodligen inte åt sådana enkla morgonritualer? Är det faktiskt så att det kaotiska världsläget ständigt trycker sig in och spiller sin tunga massa över alla morgnar?

(foto: Stockholm maj 29, -08)

Till Skeppsholmen

Damen: Ni vet ju att jag läst dem, att jag har er att tacka för min uppfostran till frihet och tro på människorätt och människovärde!
Den Okände: Då har ni ej läst de sista böckerna...
Till Damaskus/August Strindberg

(foto: Stockholm, maj 29, -08)

Götheborg på Stockholms Ström

Stockholm, torsdagen 29 maj:

avspärrningar i innerstaden (Irak-konferensen), trafikstockningar, helikoptrar i luften, tjoande studentflak som bökar sig fram, tjutande brandbilar, kryssningsfartyg i hamnen och salut som brakar loss när ostindiefararen Götheborg kommer till Stockholm.

Man kan inte klaga på vädret - högsommar.

Götheborg och Stockholms Ström....., någonting berör, någonting tilltalande finns i den kombinationen. Om jag uttrycker det milt. Ja, kanske onödigt nyktert.... men så får det stå. Låt stå!

När det i själ och hjärta bränner till....., egentligen.


(foto: Stockholm, 29 maj, -08)

Hundloka

Om hundloka eller hundkäx:
"Mot den egentliga vårens slut se vi på ängarna, i stor mängd, Hundkaxens hvita, lätta blomflockar ... Än hvitna ängarna af dess talrika blommor, än samlar den sig till några stånd under något träd eller i en lund" (C. F. Nyman 1867)

Som t.ex. här vid stigen "Abbi Road" - uppkallad efter arkitekten Erik "Abbi" Asmussen, som levde och verkade här i dess omedelbara närhet under många år.

(foto: Ytterjärna, maj 27, -08)

Stigarna

/.../ Det är hela meningen med att vara en stig.
Att det har gjorts förut. Vem gjorde stigen?
/.../Alla och ingen. Vi gör den tillsammans,
också du gör den en blåsig dag, när det är tidigt eller sent på jorden:
vi skriver stigarna, och stigarna blir kvar,
och stigarna är klokare än vi, och vet allt det vi ville veta.
ur Balladen om stigarna i Västmanland/Lars Gustafsson

Visst finns de bredare vägarna men stigarna har allt som behövs. Stigar till dammarna, stigar till näktergalen, stigar till vasshuset, stigar till havet - tidiga morgnar, då jag helst har använt dem. Och behövt dem.

(foto: stigar i Sörmland, maj, -08)

Hos näktergal och humlor

(foto: Ytterjärna, 25 maj, -08)

I morgonljus

(foto: Ytterjärna, söndag 25 maj, -08)

Fiske för ögat

Fiskare, säg vad har du fiskat i Strömmen i kväll?
Det lyser i nätets maskor som idel glimmande fjäll!

Men ack, ack, ack -
det är bara vatten som glittrar och rinner bort.
Han fiskar kvällsljus och ror sin väg inom kort.

Ja, så där platt och brutalt kan man både sno, stuva om och blanda orden ur Bo Bergmans dikt "Månsken på Strömmen" om man vill försöka sig på en kort kommentar till det fiske som tålmodigt pågår från håvbåten kväll efter kväll under broarna.

Vänta, veva upp, kasta i. Vänta, veva upp, kasta i..., rytmiskt igen och igen. En avstressande sysselsättning, både för fiskare och åskådare på kajen, tycks det.

Och det där med fiskelycka och storfångster handlar nog mest här om att det är ett fiske för ögat? Och det är gott nog, tyckte jag som såg på några gånger i sköna majkvällarna. Men jag kan ju ha fel. Inte begriper någonting.

Och förresten, vad är inte yta idag, frågar jag och funderar på om jag skall softa i lattebaren eller låta ögat scanna av samtiden någon annanstans.

(foto: Norrström, Stockholm, maj 22, -08)

Yttre borggården...

... Kungl. Slottet, Stockholm - torsdag morgon.

Är på väg till jobbet men hejdar mig en stund inför morgonpigga hästar och ryttare ur BERIDNA HÖGVAKTEN, som finslipar formen inför kommande evenemang.

Upplevelsen är mäktig redan vid förberedelserna, exercisen - hovarnas klapprande ljud som far runt på folktomma borggården, elegansen och det perfekta samspelet mellan 30-40 ryttarekipage i kontrollerad och samtidig rörelse.

(foto: Stockholm, maj 22, -08)

Royal Palace

(foto: Stockholm, maj 21, -08)

En strålande morgon

Vissa morgnar känns det väldigt svårt att lämna Stockholm bakom sig, för att ge sig ut på landsbygden och dagens arbete - en timmas pendlingsavstånd söderut. Andra dagar är det helt ok.

Imorse klockan sju...., spegelblankt på Strömmen och en vidöppen, blå himmel över staden. Ett stort vitt kryssningsfartyg, klassiskt sköna linjer, vänder för egen maskin längst inne på redden.... Då kommer kavalleriet nedför Slottsbacken (tyvärr ej på bild) - ett 40-tal hästar med ryttare - i tät och samlad grupp. De kommer långsamt med eleganta rörelser nedför den stenbelagda backen. Det klapprar från hovarna...., den övriga morgontrafiken stannar upp. Man håller in sina hundra hästkrafter under motorhuvarna. Jag tror man njuter av den nästan överjordiskt sköna stunden. Vilken morgon på Skeppsbron!

(foto: Stockholm, maj 21, -08)

Utsikt...

... från mitt arbetsrum. Härifrån följer man bondens och trädgårdsmästarens sysslor.... och längtar ut till marken och grödorna ibland. Eller tjusas av rovfågelns svepande spaningsflykt över fälten.

(foto: Sörmland, maj 21, -08)

Skeppsholmsbron

(foto: Stockholm, maj 20, -08)

Håvbåt

(foto: Norrström, Stockholm, maj 20, -08)

Fiskeskär

(foto: Stockholm, maj 19, -08)

Söndagmorgon och en annan tidsström

Det är söndagmorgon. En råkall vind försöker blåsa liv i staden. Men husen står som tunga flodhästar i en annan tidsström. Bara ibland passerar någon som inte har tid.

(foto: Stockholm, maj 18, -08)

När kastanjerna blommar

Det finns en by med ett enda kastanjeträd. Varje år, vid blomningen, säger byborna:
nu har trädet tänt sina vita ljus.

Man gläder sig, ungefär på samma vis som åt den första svalan.

I Stockholm blommar nu kastanjerna och det är svårt att inte höja blicken - i lövverken de vita ljusen.

(foto: Stockholm maj -08)

Plötsligt: i höjd med Tehuset...

... 2 paraplyer - under N och K

(foto: Kungsträdgården, Stockholm, maj 17 -08)

Adieu haîti - Raphaël

Hur många svalor...

... svävar i rymden en sådan nedtonad dag?

(foto: Stockholm, maj 17, -08)

Du sökte bländningen...

..., högbroar och glittrande fjärdar.
Men såg hur staden andades långsamt.
Turistbåten, som gled tyst i vårregnet.

(foto: Stockholm, maj 17, 08)

Det ljusnade utan avbrott...

... och skogen var full av gåtor, nu som då, en dag i början av maj.

Att här skulle finnas en dold tröskel, i slänten ner mot alträsket, var en lika plötslig som obegriplig sanning för tolv år sedan. Världen stod alldeles stilla när bekräftelsen kom - att vi aldrig mer skulle ses.

Tiden saktar sig därför en aning varje år, i början av maj månad.

För Joel.

(foto: i början av maj, -08)

Genom vassen...

... in bland träden, över fälten, bort mot skogen...,
jorden vaknar.

God morgon, röda lada.

(foto: Ytterjärna, maj 10, -08)

Att ta in världen

På Mynttorget samlas i den kyliga majkvällen ett hundratal människor med libanesiska flaggor i händerna. Cederträdet avbildat - nationalsymbol sedan tusentals år. De högljudda ropen förstärker allvaret i demonstrationen. Deras banderoller talar om det libanesiska folkets längtan efter frihet och demokrati i ett sönderslitet hemland.

En ensam koltrast håller vårkonsert framför Riksdagshuset. Rosenkavaljeren spelas på Operan.

Teknisk utrustning installeras i Kungsträdgården, för en popkonsert imorgon - BWO, EMD, Amy Diamond, Sanna Nielsen, Patrik Isaksson, Kate Ryan, Linda Bengtzing osv.

Polisbilar med blåljus och sirener drar fram i hög hastighet genom innerstadens gator.

Livgardister inom högvakten vid Kungl. slottet avlöser varandra med honnörer och givvakt.

Guidade stadsvandringar drar folk till Gamla stan.

Uteserveringarna gapar tomma i den kyliga kvällen.

TV-nyheterna rapporterar om naturkatastroferna i Burma och Kina. Tiotusentals omkomna och överlevande i yttersta nöd efter cyklonen och jordbävningarna.

Jag såg den första svalan idag.

Att ta in världen - det går bara att göra det glimtvis, nej inte ens det, skriver författaren Eva Ström. Att verkligen känna den, omöjligt.

Kommer kungen?

(foto: Stockholm, Skeppsbrokajen, maj 12, -08)

Arrendegården

Här såg jag räven stryka längs ålderdomlig gärdesgård med bytet dinglande i käften. Här såg jag havsörnen kretsande i skyn. Och hagmarker lysa maskrosgult i pingst. Platsens ande infriade samtliga mina förhoppningar, ordnade balsam åt själen.

Den gamla arrendegården LÅNGMAREN är en unikt välbevarad historisk gård, där tiden går i annan takt. Landskapet och den flerhundraåriga gårdsmiljön, symbiotiskt sammanflätade, berättar ett stycke sörmländsk allmogehistoria, som definitivt får varje normalstressad och nutida besökare att lämna stressen och jäkten bakom sig.

Den siste arrendatorn - Ivar Karlsson - brukade gården ända fram till 1967 med oxar till draghjälp. Dessutom odlade han jorden på traditionellt sätt med skiftesbruk och träda vart sjätte år. Trots att Långmaren var så omodernt tillverkades här det finaste smöret i trakten.

(foto: Långmaren, pingstafton -08)