En januaridag för många år sedan stegade en ung man fram till mig med långa raska kliv och frågade om jag hade lagt märke till det speciella ljuset under dagen. Och det hade jag. Vi var båda uppfyllda av ljus.
Det var den 9 januari och vi hade båda belivats av det förändrade dagsljuset. Vi delade glädjen över den gemensamma upptäckten och jag kan berätta att för min egen del är dagens datum en verklig minnesdag.
Det hör till historien att den unge mannen hade en mycket svår sjukdomsbild med svåra tvångssyndrom, som dagligen och långa stunder fjättrade honom i ett plågsamt fastlåst tillstånd. Som värst stod han i timmar, fullständigt fastskruvad i jorden. Omöjlig att rubba. Men den där januaridagen ryckte ljuset loss honom ur skruvstädet. Hans tunna fysiska gestalt skälvde av livsglädje.
Och min fråga för dagen måste därför bli: var är det efterlängtade ljuset? Vi behöver det alla. Jag är ordentligt trött på den senaste tidens depparväder - gråmulet, regn och snålblåst. Så därför, när SMHI:s väderfolk inte lyckas bryta igenom grådasket, plockar jag desperat fram Solsångaren igen, som vänd mot öster sjunger sin hyllning till solen och jag hoppas på en snar och solig ljusfest i hela landet...., ljuset som förvandlar allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar