I anslutning till Isaak Levitans melankoliska stämningslandskap Evig ro (förra inlägget) från året 1894 passar det bra att citera den ryske essäisten och diktaren Vladimir Solouchin, som har uttryckt följande om landskapsmåleri:
"Precis på samma sätt som landskapsmålaren lägger ner en del av sin själ i sitt skapande och egentligen skapar en landskapsbild till sin egen avbild, så finns i varje lands landskap nerlagd en del av folkets själ och den idé om skönhet som finns i detta folks själ". (ur Civilisationen och landskapet)
Orden stämmer fint in på Levitans måleri men har också en större räckvidd än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar