2 x om förlåtelse

Förlåtelse är den doft violen sprider på klacken som krossar den.

Ralph Waldo Emerson, filosof (1803-1882)


Förlåtelsen är inte och skall inte vara något normalt, regelmässigt, normaliserande. Den måste förbli något exceptionellt, något utom det vanliga, att konfronteras med det nästan orimliga. Som om den avbröt den historiska tidens vanliga flöde.

Jacques Derrida, filosof (2001)

Vi får inte glömma!

Idag den 27 januari är det förintelsens minnesdag, vilket uppmärksammas runt om i världen. Människor samlas och tänder ljus till de dödas minne. Prominenta personer håller tal.

De vidriga och obegripliga illdåd, som ägde rum under det förra århundradets mörkertid, får inte upprepas. Det är smärtsamt att bli påmind om sveken mot mänskligheten och det okränkbara människovärdet men vi får aldrig glömma. Vi måste förhålla oss optimistiska och leva med förhoppningen att människan till slut skall lära sig av sina historiska misstag.

I sammanhanget kan jag själv denna dag inte undgå att tänka på att det snart har gått tio år sedan jag en regnig julidag letade igenom ett överfullt vindsförråd i ett sörmländskt uthus. Huset var beläget i utkanten av den trädgård, som skulle bli vår egen under de kommande tio åren. Vi hade flyttat in i det stora boningshuset under vintern och såg med stor förväntan och nyfikenhet fram emot sommarmånadernas blomningstid i den gamla trädgården, som vi övertagit.

Efter den där julidagen fanns det dock annat som kom att fånga intresset. Jag gjorde nämligen ett märkligt fynd på vinden och detta fynd skulle komma att sysselsätta mig i månader framöver.

Under takpannorna, långt in i uthusets vindsförråd, stod en kartong fylld med gamla böcker. Underst i kartongen låg en mapp med texter författade av en tysk apotekare. Tunna, tätt maskinskrivna sidor beskrev på tyska en judisk familjs uppbrott, vedermödor och kamp för överlevnad under det andra världskrigets dagar. Ett färdigskrivet manuskript på 170 sidor innehöll en lång berättelse om familjens öden under åren 1938 - 53. Författaren hade som 90-åring på 1960-talet skrivit ned sina minnen från ofredsåren och några efterföljande år.

Mina resterande semesterveckor den där sommaren ägnades i fortsättningen åt översättning och efterforskning kring manuskriptet. Jag hade börjat sysselsätta mig med frågan om vem författaren var och liknande frågor. Fanns det några efterlevande släktingar kvar i livet? I så fall, var i världen? Hur hade manuskriptet hamnat i det sörmländska uthuset? Kände någon överhuvudtaget till dess existens? Vad skulle jag egentligen ta mig till med alltihop? Osv.

De flesta av frågorna besvarades långt om länge och det finns en fortsättning på alltihop som jag kanske återkommer till senare men idag, på förintelsens minnesdag, citerar jag ur inledningen av den judiske apotekarens berättelse:

Vid mitten av 1938 stod det klart för oss båda, min fru och mig, att det hade blivit omöjligt att stanna kvar i Tyskland. Det hade inte varit lätt att komma fram till ett bestämt beslut i saken, för vem hade kunnat tvivla: ingen av våra släktingar i Berlin eller i Allenstein gjorde några försök att lämna Tyskland. Inte heller vi ville medge att vi nu var förföljda och uppfattade som en börda, och ja, till och med som fördärvliga. De fem åren under Hitlers regim hade inte öppnat våra ögon tillräckligt. Vi trodde fortfarande att detta "spöke" inte skulle finnas kvar särskilt länge, eftersom det var byggt av både lögner och bedrägerier....
./.../.

Tidigt på pingstdagen, den 28 maj 1939, lämnade vi vår vackra våning i Berlin, stängde dörren tyst efter oss och gick ner på gatan. En taxi tog oss till Anhalter Bahnhof.

Därmed var ett långt kapitel av våra liv slut. Hur obegriplig är inte människan med sin komplicerade hjärna.

Förintelsens minnesdag - 27 januari

Vilka är förövarna?

En av insikterna som infann sig var lika skrämmande som den är gammal, nämligen att de som begick de här övergreppen i regel inte var avvikande eller speciella på något vis. En minoritet visade inga skrupler, utan tyckte uppenbarligen om det på något vis; en annan mycket liten grupp visade det yttersta modet, och vägrade. Majoriteten följde dock bara med, följde strömmen, gjorde som alla andra - utan att ställa frågor eller resa invändningar - troligtvis för att det var det lättaste valet.
Peter Englund, historiker

Jag menar att insikten gäller längs hela skalan av mänskliga konflikter - från den yttersta av alla grymheter; folkmordet - till t.ex. en djup arbetskonflikt, där det sista steget i konflikttrappan är att förgöra/krossa den andre.

Människor med civilkurage, som ser detta inferno i tid, agerar i trots mot vår likgiltighet inför den andre och går själv under, om understöd ej kommer från uppväckta likar. Måtte det alltid födas människor, som har kraften, modet och inspirationen att rädda oss från undergången.

(foto: Raoul Wallenbergs torg, Sthlm 27 jan -08)

Fönster mot gatan

Kan inte avgöra om detta är ett skylfönster eller en installation. Vad som kommuniceras är inte helt enkelt att uppfatta. Ändå lockas jag hit av oklara skäl. Gåtfullt och dunkelt.... i bästa mening.

(foto: Sthlm Jan -08)

Drömstolar

Ett par senbarockstolar i fönstret hos möbelrestaurerare Hallström får mitt hjärta att slå fortare varje gång jag passerar i gränden. De har stått där i fönstret hela vintern.

Själv har jag inte stått där hela vintern men eftersom jag har fäst mig vid dem står jag där ofta vid fönstret som en liten pojke och drömmer...., och drömmer - det finns inte vackrare stolar.

Om jag hade pengar...., de är till salu för några tusenlappar per styck. Jag köper dem i vår.

(foto: jan -08)

Stockholm City

Sportfiske, forspaddling eller skateboard? Det är några exempel på vad stockholmarna roar sig med mitt i city en vanlig lördag eftermiddag i januari månad, 2008. Shopping är förstås ett annat exempel, inte minst dagen efter löning.

(foton: Sthlm 26/1-08)

Gudrun!

Lycka till på utställningen.

(foto: Sthlm jan- 08)

Kajspaning

(foto: Skeppsbron jan -08)

Fasader

Långsamheten är ett villkor för att växa upp till sig själv.

Päivi Sirén, konstnär

(foto: dec. -07)

Måne över Strömmen

Verkligen inte bästa skärpan här på bilden men mångata över Strömmen skapade magi på plats ikväll.

Saltsjön

Trots en råkall kvällsvind värmer det att se hur båtentusiaster ägnar sig åt bevarandet av de gamla ångfartygen. De vita skärgårdsbåtarna, som plöjer vågorna en sommardag är ju för många stockholmsbor en sinnebild för längtan efter skärgårdsliv och hav. Det hav de kallar Saltsjön.

(foton: Skeppsbron 23 jan -08)

Vinterkänning...

...och barndomsminnen. December och januari - upphängda i en butiksdörr i Gamla Stan. Kerstin Frykstrands månadsplanscher är eviga.

(foto: 22 jan-08)

Slussens brutala skönhet

Det är TV-gala ikväll igen - Guldbaggegala. Och jag sitter och glor på spektaklet en stund. Men det finns någonting uppstoppat och störande i alla dessa upprepade galor, som driver mig ut på gatorna. Måste få luft. Slussens nedslitna miljöer skänker ikväll den kontrast, som balanserar ut galaeländet. God natt!

(foto: måndagen 21 jan.-08)

En annan plats...

...en annan tid. Den sista sommaren med vår sörmländska trädgård blev inte som tidigare år. Familjens uppbrott från platsen, som skulle komma vid årets slut, låg sedan länge i luften.

Här har vi ändå stjärnflockan, som trots allt gladde oss mycket med sitt anspråkslösa och strålande väsen. Den var under alla åren vår favorit tillsammans med ringblomman och pionen.

En ny dag....

...gryr i grändstaden.

(foto: Sthlm 20 jan-08)

Så vit...

...efter ett sommarregn i Jardin des Plantes.

Alla goda ting är tre

Tänk alltid positivt: Jag är tro. Jag är hopp.
Jag är kärlekens uttryck.

Carl Kylberg

Landskapsmåleri

I anslutning till Isaak Levitans melankoliska stämningslandskap Evig ro (förra inlägget) från året 1894 passar det bra att citera den ryske essäisten och diktaren Vladimir Solouchin, som har uttryckt följande om landskapsmåleri:

"Precis på samma sätt som landskapsmålaren lägger ner en del av sin själ i sitt skapande och egentligen skapar en landskapsbild till sin egen avbild, så finns i varje lands landskap nerlagd en del av folkets själ och den idé om skönhet som finns i detta folks själ". (ur Civilisationen och landskapet)

Orden stämmer fint in på Levitans måleri men har också en större räckvidd än så.

Något ropar ur djupen...

Efter andra världskrigets slut påbörjade Sovjetstaten ett nybyggnads- och restaureringsarbete i stor skala i staden Kiev, som till stora delar hade förstörts under kriget åren 1941-45.

Ur askan och ruinerna reste sig så småningom gigantiska bostadskomplex - fruktansvärt fula och själsdödande. Yta och tomhet slår från exempelbilderna från Kiev 1974, som visar på boendemiljöer som skapades på många håll i dåtidens Sovjet.

För att visa det komplexa och motsägelsefulla i studiet av det stora grannlandet med sitt folk i öster visar jag samtidigt en motbild - en av den ryska konsthistoriens allra finaste och mest omtyckta bidrag - målningen Evig ro av Isaak Levitan. Målningen är visserligen från en annan tid (1800-talet) men är en självklar del av det ryska kulturarvet.

Den komplexa motbilden är prov på vad man samtidigt har att väga in, menar jag, om man vill försöka skapa sig en helhetsbild av "ryssen och det ryska". Fascinerande och förbryllande....

Två Ess

Stadsgården - Stenbeck HQ (Skeppsbron 18)

(foto: kvällspromenad, 13 jan-08)

Kanalfartygen

Ångbåts-kommunikationen har blifvit särdeles utbildad. Man reser beqvämt och för billigt pris. Icke blott kusten kan kringfaras, utan den inre segelleden genom Göta Kanal öppnar en praktfull rad af de herrligaste utsigter för den, som på ett af de så kallade kanalfartygen färdas emellan Stockholm och Göteborg. Inåt Mälaren och städerna vid dess stränder, äfvensom till Örebro, längst in uti Hjelmaren, gör man bäst att fara med ångfartyg.
ur Vägledning för resande i Sverige/G.H. Mellin 1850

(Bild av kanalfartyg - se förra inlägget.)

Hufvudstaden

Stockholm, som af ålder fått benämningen af Mälarens lås, har ett läge, lika utmärkt för sin naturskönhet, som för de commerciela fördelar det erbjuder. Vid mynningen af Svea rikes förnämsta vattendrag, den bassin, i hvilken strömmarne från Upland, Westmanland och Nerike utgjuta sig, och dit de förnämsta vägarne från det inre landet draga den största trafiken, utgör Stockholm en naturlig medelpunkt för handeln med landskaperna i mellersta delen af riket. Största delen af de Svenska ångfartygen hafva också sin hufvudstation i Stockholm, så att den, som vill göra sig bekant med Sverige och dess förhållanden, den, som vill lära känna landet genom resor i detsamma, beqvämligast tager hufvudstaden till utgångspunkt.

ur Vägledning för resande i Sverige/G.H. Mellin 1850

(foto: Skeppsbron, juni-07)

Fyra Ess

Stockholm; Strömmen - Stortorget - Strindberg

(foto: morgonpromenad 12 jan -08)

Utsikt från ett fönster

foto: juli-07

Var är ljuset?

En januaridag för många år sedan stegade en ung man fram till mig med långa raska kliv och frågade om jag hade lagt märke till det speciella ljuset under dagen. Och det hade jag. Vi var båda uppfyllda av ljus.

Det var den 9 januari och vi hade båda belivats av det förändrade dagsljuset. Vi delade glädjen över den gemensamma upptäckten och jag kan berätta att för min egen del är dagens datum en verklig minnesdag.

Det hör till historien att den unge mannen hade en mycket svår sjukdomsbild med svåra tvångssyndrom, som dagligen och långa stunder fjättrade honom i ett plågsamt fastlåst tillstånd. Som värst stod han i timmar, fullständigt fastskruvad i jorden. Omöjlig att rubba. Men den där januaridagen ryckte ljuset loss honom ur skruvstädet. Hans tunna fysiska gestalt skälvde av livsglädje.

Och min fråga för dagen måste därför bli: var är det efterlängtade ljuset? Vi behöver det alla. Jag är ordentligt trött på den senaste tidens depparväder - gråmulet, regn och snålblåst. Så därför, när SMHI:s väderfolk inte lyckas bryta igenom grådasket, plockar jag desperat fram Solsångaren igen, som vänd mot öster sjunger sin hyllning till solen och jag hoppas på en snar och solig ljusfest i hela landet...., ljuset som förvandlar allt.

Observation i gränden

En kvällsvandrare möter en annan. Intensiv uppmärksamhet för ett kort ögonblick. Vad finns i blicken? Rädsla? Ansikten vänds bort. Mötet är över - upplöses som två skuggor.

foto: Gamla Stan (Starij Gorod), jan-08

Sprakande recept för ett helt år

Den här bloggen har precis som alla mustiga matböcker och hurtiga matprogram i TV ett receptförslag - fast här för ett helt år. Och trots att originalreceptet härstammar från en annan tid - från Goethes mor Katharina Elisabeth - så är det lika passande i vår moderna tid.

Man tar tolv månader,
putsar dem helt fria från bitterhet,
girighet, pedanteri och ångest
och delar varje månad i 30 eller 31 delar,
så att förrådet räcker precis för ett år.
Varje dag fylls med en del arbete
och två delar glädje och humor.
Man tillsätter
tre rågade matskedar med optimism,
en tesked tolerans,
ett korn ironi
och en nypa takt.
Sedan häller man på rikligt med kärlek.
Den färdiga rätten smyckar man
med små knippen av uppmärksamhet
och serverar dagligen med munterhet
och med en god verderkvickande
kopp te.

(fast avslutningen kan lika bra bytas ut mot selleri)

foto: julgranen jan-08

Inför skolstarten....

.....imorgon hälsar vi alla kunskapstörstande skolbarn välkomna tillbaka till sina lärosäten (om de inte är nerbrunna vill säga).

Vi hoppas i år på det stora kunskapslyftet, som lyfter brant med Björklund vid spakarna. Vi hoppas han får rätt. Det är numera oerhört tuff konkurrens på den globala arbetsmarknaden. Horder av driftiga och välutbildade kineser och indier har sedan länge kunskapsmässigt sprungit förbi oss.....

Samtidigt hälsar vi förstås också lärarna välkomna tillbaka till klassrummen.

Skeppsbron

(foto: Sthlm julen -07)

Rysk slåtter...

.....en färgstark bild från grannlandet i öster.

Den ryska kulturen rymmer oändliga skatter. Valde här en rysk bild, som enkelt fanns till hands, men där ändå kärleken till fosterlandet och den ryska jorden finns med i uttrycket.

Strömmen....

.....turistströmmen alltså.

Någonting har hänt på sistone. Invasionen av ryssar märks överallt på Stockholms gator och torg, i butiker och i tunnelbanan. Turistbussarna flockas dagligen framför Kungl. Slottet. Man hör idag ryska språket överallt i Stockholms innerstad och man kan undra vad det är som lockar dem att komma hit från Putins Ryssland. Kyla, snålblåst, regn, snöslask och butikernas höga priser verkar iallafall inte avskräcka en ryss.

(foto: jan-08)

Köpfest

Köpfesten fortsätter! Det stora varuhuset inledde sin realisation under dagen. Ja..., vad finns att säga? Inte mycket! Bara gå vidare.

(foto: Hamngatan, jan-08)

Omsorg

"Stockholms Stadsmission är en ideell förening, som har till ändamål att utifrån en kristen grundsyn utöva social hjälpverksamhet bland ensamma och utslagna, för äldre och sjuka samt verka för barns och undomars vård, utbildning och fostran."
Så lyder ändamålsparagrafen, Stadsmissionens stadgar.

(foto: Sthlm jan-08)

I väntan på.....

....återkomsten!

Stockholm, Stolta Stad....

...vad står du där och prålar!

Ulla Winbladh, vak upp!
Se hur Disney i nattamörkret skrålar.

Prål och bjäfs.
För mycket för min lupp!

(foto: Skeppsbron, dec-07)

Östersjöns stjärna

GOTT NYTT ÅR!

Det är dags för ännu ett årsvarv och efter en månads paus i samband med flytt snurrar jag igång här på bloggen igen på årets första dag med bild och inlägg, som väl är så där lagom trist och nyktert oinspirerande. Och dessutom utan rondellhund!

Å andra sidan, vid en närmare betraktelse, så kanske bilden åtminstone skänker en viss igenkännandets glädje, då vi ju i det här landet aldrig har särskilt långt till vår närmaste rondell. Bilden kan ju praktiskt taget vara tagen varsomhelst i landet.

Rondeller inbjuder oss trafikanter till att snurra och snurra och snurra, tills vi gnolar och snurrar oss bort för ett tag och vi hör oss i.......

..... Snurra min jord
låt mig följa med dig
Jag är lika värnlös som du
Snurra min jord
du får inte ge dig
Jag vet ingen stjärna som du
Snurra så följer jag med
jag vill leva i fred som du
Jag tror på dig jord
och jag följer din stjärnas lag
Gärna natt, men natt blir kanske dag

God fortsättning på året!