Det är eftersäsong. I Kungsträdgården, vid ett igenlåst tehus dit ingen längre kommer, låter sig höstlöven med jämnmod strös med vinden.
Hit, i hjärtat av Stockholm, når inte den moderna brådskan för närvarande. Oktober månad erbjuder stillhet och fridfull ro på platsen.
Under sommarmånaderna är det helt annorlunda här, uteserveringen lockar mängder av besökare. Utsikten mot det Kungliga Slottet och Strömmen är magnifik.
Men platsen är också historisk mark - modern historia. Läs här om den dramatiska striden, som stod under almarna kring tehuset i Kungsträdgården år 1971.
Några axplock: ( hämtat ur Dan Hallemars artikel, som refererar till Anders Gullberg och hans bok City - drömmen om ett nytt hjärta samt Daniel Helldéns avhandling Demokratin utmanas).
"Almstriden blev en vattendelare i svensk efterkrigspolitik......., striden utlöste oerhörda krafter och kanaliserade ett långvarigt och utbrett missnöje som tidigare inte fått mycket påtagligt genomslag. En lång era av hög och tilltagande maktkoncentration inom stadsbyggandet avbröts.
De som drabbades hårdast av almstridens symbolladdning var det socialdemokratiska partiet. Med sitt långa maktinnehav och med sin betongfrontfigur i Stockholm, Hjalmar Mehr. Hjalmar Mehr var oemottaglig för kritik och såg striden som "en kulturrevolution som hotade att slå sönder partisystemet", skriver Anders Gullberg.
2 kommentarer:
Där uppe i almarna satt min svåger en gång i tiden och försvarade träden.
Jag bugar och hälsar din svåger och tackar honom för den historiska insatsen. Det är sådana människor med civilkurage som vi saknar alltmer idag.
Skicka en kommentar