tisdag 2 oktober 2007

Människa - oskuldsfull vit?


Det finns flera teorier om språkets roll i människans utveckling. Den engelske antropologen Robin Dunbar ser språket som ett socialt bindemedel.

I sitt resonemang utgår han från att apor lever i flockar om högst 50 individer, medan människor i primitiva kulturer bildar stammar om 150-200 individer. Dunbar hävdar att förklaringen till att vi har fått så stora hjärnor är att de behövs för att kunna hantera de intriger och konflikter som uppstår inom den stora sociala gruppen. Man kallar ibland denna sociala förmåga den machiavelliska intelligensen.

Framgång i gruppen handlar om att lyckas styra eller lura andra och att samtidigt undvika att själv bli lurad. Helt följdriktigt går det att visa att det finns en stark korrelation mellan storleken på hjärnbarken hos olika apor och deras förmåga till bedrägeri.
Peter Gärdenfors (2002)

Det är kanske säkrast att påpeka i sammanhanget, att de unga kadetterna i oskuldsfullt vitt på bilden, inte är mer berörda än någon annan individ av den manipulerande och intrigerande arten homo sapiens. Tvärtom. Den fullt utvecklade bedragaren når sin mognad efter väl samlad erfarenhet.

(foto: inre borggården, Sthlms Slott -07)

2 kommentarer:

Hasse Wester sa...

Jag tror att vi skulle fortsatt att leva i små grupper som naturfolket i Nya Guinea fortfarande gör i vissa fall. Att bo i en ort med en miljon männsiskor och bara känna en handfull kan inte vara vettigt.

thomasmedh sa...

Var det inte redan i dessa ”primitiva” grupper, som människans hjärna började växa, enligt nämnda teori? En individ med lejonets styrka och med rävens slughet vann inflytande och dominans. I det civiliserade samhället är det väl rävens list och slughet som prioriteras.

Fördelen med ett liv i miljonstaden är dels anonymiteten, om man så vill, men också en större möjlighet till ett bredare nätverk, som det ofta påstås.

Men oavsett boplats, indikerar denne forskare en gräns för hur många individer en enskild individ kan upprätthålla en långsiktig relation till. För människor är det i genomsnitt 150, vilket är tre gånger så mycket som för chimpanser.

Det finns naturligtvis ändå en mängd andra faktorer i sammanhanget, som avgör var man sätter ner sina bopålar. Till syvende och sidst definierar ju var och en livskvalitet på sitt sätt.