Skogens tid är långsam

Skogstjärnar
alla dessa hemlighetsfulla
mörka skogsögon
Namnlösa
djupt inkarnerade i tassemarker

Och hos skogsfolk

Spång

Spång - och idag kom frosten.
Det har något med saken att göra, men vad?

Regn över tid och rum

Vintertid. Tidig måndagmorgon. Täta regnsjoken kastar hit och dit över åkerfälten. Bilradion pumpar tunga rytmer - Purple rain med Prince & the Revolution. In i husvärmen. Arbete. Arbete. Ihållande regn hela dagen. Framåt mörka kvällen, fortsatt regn. Regn.....

Regn över tid och rum. Gör en resa i tid och rum - åren 1838-39 befann sig Fredric Chopin med sin kvinna, författaren George Sand i Valldemosa på Mallorca. Chopin hade fått sin dom, han var obotligt lungsjuk och sökte rekreation i Mallorcas bergstrakter men vintern 1839 skulle bli ovanligt kall och regnig. Häftiga störtskurar och vindar gjorde deras tre rum i klostret fuktiga och dragiga. Och Chopin hostade och hostade. Trots det lyckades han fullborda alla sina 24 preludier på Mallorca.

Det kanske allra mest kända musikstycket - nr 15, op. 28 - kom efter hans död att bli mera känt under "Regndroppspreludiet".

De stora heligheterna

Detalj ur takmålningen Adams skapelse, Sixtinska kapellet, Vatikanen.

I fyra år (1508 - 1512) varade Michelangelos oerhört ansträngande arbete med Genesis skapelsen. I princip ensam, ständigt liggande på rygg uppe på byggnadsställningarna, högt uppe under Sixtinska kapellets tak, skapade han världens mest beundrade målningar. Allhelgonadagen 1512 firades invigningen.

Enligt renässansens konstnärsbiograf Giorgio Vasari brukade den koleriske och befallande påven Julius II - Guds ställföreträdare på Jorden enligt katolicismen - ofta säga till Michelangelo att han skulle rikta kapellet med lite mera färger och guld - det såg fattigt ut.

Michelangelo svarade helt ödmjukt: "Helige Fader! På den tiden buro människorna icke guld och de personligheter jag framställt voro fattiga men heliga män, som föraktade rikedomen!"

De små heligheterna

Vilken dold kod eller "helighet" finns inympad i en gammal konsertbiljett?

Låt oss säga, någon har förvarat biljetten i plånboken i mer än 14 år. Den har överlevt flera utslitna plånböcker och den är med i de nya varje gång en utsliten blir utbytt. Visst, det kan ses som både löjligt och barnsligt men samtidigt representerar biljetten privat något oerhört värdefullt, något oförstörbart. Den är nästan helig.

När de "stora heligheterna" attraherar allt färre i det moderna samhället bygger vi istället privata eller "små heligheter" - inre psykiska världar, som motvikt till livets triviala vardagligheter. Något vi laddar med styrka och något som är okränkbart, skapat i kretsen av familjen eller annan gemenskap, i kontakt med naturen, hembygden eller helt individuellt. Heligheten tycks vara en "känsla" som människor erfar, individuellt eller i grupp (O. Wikström).

Mot bakgrund av detta, en så omfattande flora av heligheter, är det inte underligt att den omtalade och förpestande kränktsjukan alltmer breder ut sig.

(Endast för kalenderbitare: Ulf Lundell spelade "Isabella" som extranummer den där gången -93).

Senhöst

Senhöst -
en ensam stol väntar
på den som skall komma

Arima Akito (f. 1930)

Allting har sin stund

Här i det gamla körsbärsträdet bodde en gång en svartvit flugsnappare. Han kom i maj. Bråkade, sjung och rumsterade. Tystnade tidigt och drog bort som en kort och oavslutad färgdikt.

Nu i utkanten av oktober har vi istället tystnaden och strax intill raden av bokträd, som dagligen brakar iväg sitt fyrverkeri.

Allting har sin stund.

Den lyckliges väg

Egentligen tvekade jag något inledningsvis, att länka till den här musikvideon, pga den usla ljudupptagningen. Men själva tilltaget, att tonsätta dikter av Pär Lagerkvist, gör mig oerhört glad. Sedan är ju Bo Sundström och Frida Öhrn stundtals mycket bra.

Jag flaggar därför gärna för den här musikupplevelsen. Spelningen på Reisen är både charmig och befriande flärdfri - oerhört långt från glitter och glamour. Det är vackert så!

Från CD:n plockar jag ut mina favoriter:

Det är vackrast när det skymmer
Jag har gått inunder stjärnor
Det goda, varma skenet
Det blir vackert där du går
Som ett blommande mandelträd

Valet

Sedan länge gäller valet, ser du,
att göra sig blind eller att bli seende.

Ett träd och en trädgård

Just innan skymningen faller över vår trädgård sänder dagen ut sitt sista ljus i en energisk kraftmätning mot mörkret. Så här dags på dygnet är utgången lika förutsägbar som en usel thriller men för en kort stund bränner solen intensivt i barken och lönnens krona slår ut i lågor.....

Det är det enskilda trädet man fäster sig vid. Det ägnades en hel del omsorg åt det gamla vårdträdet för några år sedan när en arborist med blick för saken arbetade sig igenom grenverket och skapade balans åt trädet. Nu står lönnen där som en väldig lampkrona i höstkvällen.

Det är uppbrott i luften, om en månad går flyttlasset till miljonstaden. Det stora vemodet kommer krypande.... Det börjar bli dags att ta avsked från en trädgård. I tio år växte vi tillsammans.... Några rader ur lyriken får ge ord åt känslan.

"En sång till min trädgård"

Jag vill vara en stund i min trädgård
innan den går.
Jag vill fånga dess doft i ett tonfall
ett ord, en förtrollning.
Jag vill stilla bereda mig själv
på dess avsked. Vi vet ju
att avskedet kommer.

.../..

Jag vill dröja i minnet en stund, medan värmen är kvar
innan tiden är inne, och trädgården säger farväl.

Björn von Rosen

Den nordiska björkskogen

När den nordiska björkskogen nu långsamt låter sig avlövas (åtminstone i Sörmland) står träden vitstammiga och lyser upp, som idag, en gråmulen oktoberdag. Jag tar fram Artur Lundkvists "trädpredikan" och läser:

"Lövfällning är ett avsked, ett sorgespel, som tilldrar sig i en förrädisk prakt av färgglädje och flammande effekter, ett slocknande som ter sig som ett upplågande.

De förgängliga, offrade löven har en kort tid varit en del av trädet och dess vilja till växt, ja, dess främsta glädje och stolthet. De fullföljer nu sin uppgift genom att försvinna...".

Björken - Norrlands skönhetsträd - som med sin vitstammighet lyser upp det nordiska landskapet i ett bälte, som sträcker sig bort genom Ryssland, är det träd, som oftast varit föremål för en banalisering i avbildningen, ungefär på samma vis som den simmande vita svanen i en skogssjö. Båda lika högt älskade för sin skönhet.

Det är nog så att björken till och med upptar en alldeles särskilt upphöjd plats i den nordiska folksjälen. Som kanske inget annat träd ingår björken med sin ljusa lövprakt om våren och sommaren i vår längtansfyllda bild av sommartid och ljus.

Den tjugonde oktober - ett år

Steg för steg, sekund för sekund
nalkas vi vår förvandlings stund.

Bo Setterlind

Stad i förvandling

Från livlig innerhamn till sober utemiljö....

Övre bilden: Sannegårdskajen i Göteborg, 1970-talet - en betydande innerhamn för mindre tonnage

Nedre bilden: Sannegårdskajen i Göteborg, 2000-talet - utemiljö, torgytor, gångstråk, bostäder.

Var är vackrast när det skymmer?

Om någonting är vackrare än hamnen i dagsljus så är det hamnen i kvällsljus..... GHT 1945.

(foto: Sjöfartsmuseet i Göteborg)

Också en mästare.....

.....och den populäraste. Svenska folket fick en gång välja den populäraste fågeln. Koltrasten vann. Och det är inte att undra på, alla älskar höra de ljuva tonerna från en hög grantopp i en ljus vårskymning. Det händer verkligen någonting med andningen, som Brita von Rosen nämner i sin och Björns underbara lilla bok "Fåglarna kring huset", som finns hos välsorterade antikvariat. En jättefin presentbok!

(bild: Björn von Rosen/Ekot av ett horn)

Bland mästare

Ingmar Bergman: Sommaren med Monika - naturmystik, längtan, ljus, livslust, åtrå, äventyr,livsbejakelse, sorglöshet, närhet, sinnlighet, kärlek, frihet, naturbarn.....naturkraft och själabot m.m.

Götaverken

Efter en rad inlägg om dofter, tehus, stillhet och bortvirvlande höstlöv känns det angeläget att återvända till grunden - back to basic!

En osentimental och rå varvsbild från ett gråmulet Göteborg - min älskade barndoms- och ungdomsstad - får återställa balansen. Kontrasten suger!

(foto: maj-07)

Tehuset - ett politiskt hus

Det är eftersäsong. I Kungsträdgården, vid ett igenlåst tehus dit ingen längre kommer, låter sig höstlöven med jämnmod strös med vinden.

Hit, i hjärtat av Stockholm, når inte den moderna brådskan för närvarande. Oktober månad erbjuder stillhet och fridfull ro på platsen.

Under sommarmånaderna är det helt annorlunda här, uteserveringen lockar mängder av besökare. Utsikten mot det Kungliga Slottet och Strömmen är magnifik.

Men platsen är också historisk mark - modern historia. Läs här om den dramatiska striden, som stod under almarna kring tehuset i Kungsträdgården år 1971.

Några axplock: ( hämtat ur Dan Hallemars artikel, som refererar till Anders Gullberg och hans bok City - drömmen om ett nytt hjärta samt Daniel Helldéns avhandling Demokratin utmanas).

"Almstriden blev en vattendelare i svensk efterkrigspolitik......., striden utlöste oerhörda krafter och kanaliserade ett långvarigt och utbrett missnöje som tidigare inte fått mycket påtagligt genomslag. En lång era av hög och tilltagande maktkoncentration inom stadsbyggandet avbröts.

De som drabbades hårdast av almstridens symbolladdning var det socialdemokratiska partiet. Med sitt långa maktinnehav och med sin betongfrontfigur i Stockholm, Hjalmar Mehr. Hjalmar Mehr var oemottaglig för kritik och såg striden som "en kulturrevolution som hotade att slå sönder partisystemet", skriver Anders Gullberg.

Doften av hav

Detta är uppmuntrande!

Galleri Puckeln, Hornsgatan 26, Stockholm ställer f.n. ut verk av marinmålaren Stig Fyring.

Borttappad dröm

"Men all konst, ser du, oavsett var den står eller vad den är för någonting, måste dock vara en känsloupplevelse, en fantasistimulerande upplevelse, som sen kan grena ut sig i intellektuell aktivitet".
Ingmar Bergman

Denna vårbäck var en gång avsedd för en framtida betraktares vederkvickelse - tänker jag - i sitt ursprungliga skick. Idag hänger bilden i ett skyltfönster(!) som ett luggslitet dokument över en borttappad dröm.

Hur många sådana finns det? Hinner vi ens med att böja oss ned nuförtiden, att dröja en stund vid bäcken och låta oss hänföras över vattnets rytmiska rörelser, att kupa våra händer i det porlande vattnet och släcka vår stora törst?

Jag har en gång burit en människa till en fjällbäck. Det blev inledningen till en livslång vänskap.....

Driva kil

"Det enda som är väsentligt är att påverka, att komma i kontakt, att driva en kil i människors likgiltighet eller passivitet".
Ingmar Bergman

Handens verk

Den i allra högsta grad konstnärligt välrenommerade Keramikgruppen KAOLIN, Hornsgatan 50, Stockholm har f.n. utställning av tekannor och skålar av Signe Persson-Melin. Utställningen pågår under 6 - 24 oktober. Passa på och se besjälade ting! (Allt är sålt).

Postar en pion

"Handen är ett med människan. Den är hennes kärleks och livsviljas tjänare". / Carl Malmsten/

Vi som stod bredvid henne såg den unika begåvningen och känslan för materialet när hon dagligen skapade pånytt, igen och igen och igen genom handens arbete. I nästan sjuttio år pågick ett kärleksfullt förhållande till hantverket, där den tränade handen besjälade allt hennes verk.

Det var som om livets egen inre rörelsekraft ständigt ville växa sig större i hennes dagliga värv, oupphörligen komma till nya uttryck, söka nya gestalter, i ett inflöde av mänsklig hjärtlighet. Hand och ande i nära samverkan.

Hennes namn var Agnes.... och hon var min mor.

Så, kära mor, det är åter den 12 oktober, den dag vi brukade fira din födelsedag. Saknaden är fortfarande stor. Jag postar en pion och varmaste gratulationer.

Ljus

Vilka bär skålarna av ljus till varandra?

ur Oceanen/G. Sonnevi

(foto: Strand, Vättern -07)

En slags början

Här kommer hösten igen. Febriga löv. Strilande vatten. Är det slutet? Med havet som bakgrund. Eller en början? Eller i blandning? Ett hav som alltid låter sig börja om. Också människan?

kontinenterna flyr nu åt alla håll, från oceanens centrum Det centrum som finns överallt Också i alla individer Vilken våldsam centrifugering Tills ingen ska höra den andre Tills den ene inte ens är en gåta för den andre Eller den andra för den andra Eller i blandning
Göran Sonnevi/Oceanen

En doft av vildros............

Det kom ett brev idag.....

Nej, det kom någonting så prosaiskt som en följesedel idag, i följe med en doft av vildros, lavendel, malva, tall och havtorn.

Blixtsnabbt hämtar hjärnan fram bilder ur hippocampus med hjälp av doften. Kristallklara minnesbilder, lagrade sedan lång tid i hjärnan och alla knutna till en doft.

Det är 60-tal, ungdomsår och Tennessee Waltz spelas överallt i landet. Alma Cogans stjärna står högt på himlen. Men snart, alltför tidigt, skall hon ryckas bort för evigt.

Och det är de där återkommande sommarjobben på droghandeln, där lagerlokalerna vindlar fram som katakomber genom ett gammalt packhus i hamnen. Och alla mänskorna där...., som umgås i en underhållande ton av lätthet, typisk göteborgsk. Luften är sprängfylld av dofter från tusentals preparat, som väntar på att expedieras.

Hommage à Linné

Flora Metamorphicae - en färgsprakande och frodig blomsteräng av 3000 rara och roliga keramikblommor - visas nu på galleri blås & knåda Hornsgatan 26 A, Stockholm.

Vränga ord

Sköna söndag

Lugn och ro syntes prägla Stockholms innerstad idag. Folk besökte gallerier eller hade tid för annan avkoppling, på en bänk eller vid de alltmer glest besökta uteserveringarna. Alltså, det var en lugn och skön söndag. Sådana finns också i miljonstaden.

Böj dig och se

Ingen annan sanning sitter kvar i en så naturligt som den man finner i tystheten. Allting talar. Sol och gräs och blommor, sjöar, människor som tyst går förbi eller som man möter.
Luffaren Bolle

ur Vägen till klockrike/Harry Martinson

Katie Melua - Just like Heaven

YouTube: Just like Heaven(klicka)

Hösten djupnar

Han säger ett ord
jag ett annat
- hösten djupnar

Takahama Kyoshi

(foto: okt -07)

Stigar

På stigar
går man aldrig
riktigt ensam
Fötterna har sällskap med
alla steg som
stigit
stigen fram

INGRID SJÖSTRAND

(foto: Sörmlandsleden, okt. -07)

Bedövande stillhet

Härom kvällen stod jag på den yttre borggården och delade det fallande mörkret med två ur högvakten någonstans. I de djupa skuggorna var de knappt urskiljbara på håll men den bedövande stillheten gjorde att jag kände deras närvaro tätt inpå.

Efter en stund lämnade jag platsen med märkligt försiktiga rörelser, som om det inte lät sig göras på annat vis. Varje gång jag vände mig om stod de fortfarande blickstilla i mörkret.

Nalle Puh

- Kanin är begåvad, sa Puh tankfullt.
- Ja, sa Nasse, Kanin är begåvad.
- Och han har Hjärna.
- Ja, sa Nasse, Kanin har Hjärna.
Det blev en lång tystnad.
- Jag antar, sa Puh, att det är därför han aldrig begriper nånting.

A.A. Milne, Nalle Puhs Hörna

Människa - oskuldsfull vit?

Det finns flera teorier om språkets roll i människans utveckling. Den engelske antropologen Robin Dunbar ser språket som ett socialt bindemedel.

I sitt resonemang utgår han från att apor lever i flockar om högst 50 individer, medan människor i primitiva kulturer bildar stammar om 150-200 individer. Dunbar hävdar att förklaringen till att vi har fått så stora hjärnor är att de behövs för att kunna hantera de intriger och konflikter som uppstår inom den stora sociala gruppen. Man kallar ibland denna sociala förmåga den machiavelliska intelligensen.

Framgång i gruppen handlar om att lyckas styra eller lura andra och att samtidigt undvika att själv bli lurad. Helt följdriktigt går det att visa att det finns en stark korrelation mellan storleken på hjärnbarken hos olika apor och deras förmåga till bedrägeri.
Peter Gärdenfors (2002)

Det är kanske säkrast att påpeka i sammanhanget, att de unga kadetterna i oskuldsfullt vitt på bilden, inte är mer berörda än någon annan individ av den manipulerande och intrigerande arten homo sapiens. Tvärtom. Den fullt utvecklade bedragaren når sin mognad efter väl samlad erfarenhet.

(foto: inre borggården, Sthlms Slott -07)

Tygparadiset

Jobs butiken i Stockholm - Svartmangatan 25.

Så kom också jag till paradiset!