..., "liv som träd!
Det är de enskilda träden jag fäster mig vid. Jag respekterar skogen eller överväldigas av den. Men skog är en sak, enskilda träd något annat; som massan i förhållande till individen.
Trädens liv och människans är alltjämt nära förenade".
Det är Artur Lundkvist, som formulerar sig kring känslan för träd. Och jag kan inte säga annat än att jag delar hans känsla...., det är de enskilda träden jag fäster mig vid. Och jag tror inte jag är ensam, de träffar en kollektiv klangbotten, ett gemensamt inre - de upplevs som en "själsfrände" i det individualiserade samhället.
En läkares daganteckning: Hon hade bott i Sverige i tio år, ändå visste varken grannar eller arbetskamrater om hon hade anhöriga eller vänner. Det hade hon inte. / Carl-Magnus Stolt/Sväva mellan liv och död
Den svenska modellen: statsindividualism - oberoendet är störst. Är svensken människa?
(foto: Längs kajen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar