Jag går i en stad. Jag söker en upphöjd plats som betyder någonting - Per Anders Fogelströms terrass - för att med vidgat sinne ta in stadens berättelse.
En brigg byggs därnere mellan öarna, av lärkträ och tusen utvalda nordiska ekar - Polens ekar är fulla av järnskrot från två världskrig. Här märker jag dock hur berättelsen faller mig ur händerna, faller till marken.
Det enda jag gör sedan är att stå och se hur snön faller vit över staden. Och det är tillräckligt.
(foto: Sthlm, Skeppsholmen - Kastellholmen, 24 mars -08)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar