Härom kvällen stod jag på den yttre borggården och delade det fallande mörkret med två ur högvakten någonstans. I de djupa skuggorna var de knappt urskiljbara på håll men den bedövande stillheten gjorde att jag kände deras närvaro tätt inpå.
Efter en stund lämnade jag platsen med märkligt försiktiga rörelser, som om det inte lät sig göras på annat vis. Varje gång jag vände mig om stod de fortfarande blickstilla i mörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar