När molnen samlas, börjar girafferna vandra.
Rastlöst vandrar de över slätten
där akaciorna står tätt.
Men ingenstans finner de skydd. I den drivande askan
vandrar de alltjämt, med vajande halsar
tornlikt, över grönskans toppar.
Till sist ställer de sig
med ryggarna mot dånet. Orörligt blundande
härdar de ut...
/.../
Men när vinden lagt sig
och regnet strömmar ner
tvättas de rena. Då öppnar de
sina fuktmörka ögon...
/Björn von Rosen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar