La Mano

Under rubriken "slängkarusell och strid" har jag tidigare här på bloggen skrivit om de modiga svenskar som under 30-talet tog strid mot fascismen i det spanska inbördeskriget. Många kämpar var sjömän, som sett hotet och våldet på nära håll vid besök i utländska hamnar.

Liss Erikssons minnesmonument - La Mano - är rest till deras ära. Igår, då jag med lust och glädje åsåg segelskeppens magnifika avgång från Stockholms Ström i Tall Ships´Races, passade jag på att besöka skulpturen på Katarinavägen. Tillfälle gavs att blanda förtjusning och glädje med allvar en stund när segling, sjöfart, sjöfarare och gott sjömansskap för dagen stod i mångas blickpunkt.

Citerar några rader av sjömannen och författaren Ove Allansson, som i sina böcker på ett lysande sätt skriver om människorna och arbetet till sjöss - sjölivet. Rekommenderar varmt intresserade sjöentusiaster och övriga landkrabbor att läsa hans böcker! Genremässigt står han i en klass för sig.

Matros mot Franco

Utan att fråga någon överhet ombord om lov
stegade vi tre däckare från Svenska Lloyds
styckegodsare Ivernia iland i Marseille, vi gick
mot spanska gränsen för att slåss
mot Francos, Hitlers och Mussolinis fascister.
Norrmannen Odd stupade
men Gustav Sandin och jag överlevde.

Vi sjöfolk var dominerande bland svenskar
som slogs för den lagligt valda regeringen.
Vi begrep att fascismen
måste stoppas i Spanien, annars kunde
vad som helst hända.
Det gjorde det ju också!

Ur Sjöliv/Ove Allansson