Den betydande emigrationsvågen till Amerika, en epok som varade i mer än femtio år, innebar att totalt 1,2 miljoner svenskar lämnade landet, från mitten av 1800-talet fram till 1900-talets första decennier.
Många betydligt mer kunniga skribenter i ämnet har delat med sig av sin läsvärda och tidskrävande forskning om emigrationen, inte minst i blogosfären, varför jag istället kort riktar mina tankar åt de stackare som aldrig kom att förverkliga sin utlängtan och sina drömmar om en bättre framtid på den andra sidan Atlanten. De som bara nådde utskeppningshamnen Göteborg.
Vem har beskrivit den förnedring och sorg, som drabbade de alltför godtrogna resenärerna, som redan i Göteborg blev bestulna och bedragna? I dåtidens ökända kvarter i Nordstan lurade allsköns skojare.
En livlig handel pågick med emigranterna i Nordstan och några blev av med sitt lilla sparkapital redan innan avfärd. Kanske visade dessa tragiska misslyckanden ändå på att just dessa människor aldrig skulle ha klarat utmaningarna i Amerika? Vad blev det av dem istället? Återvände de utblottade igen till en hembygd, som hade svårt att föda dem? En bygd, som de hade tagit avsked ifrån.
I slutet av 1800-talet låg i alla fall de stora rederiernas agentkontor på Sillgatan (Postgatan) bl.a. Cunard Line. Här registrerade sig emigranterna och här skrev agenterna passagerarlistor över de som gav sig iväg i fartygen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar