Slättkänsla

Vänd utåt mot havet - vid de yttersta husen på den sista ön - är man där i utsträcktheten igen och i slättkänslan:

man uppslukas och försvinner.

(foto: Längs kajen, Öja juli -09)

Österlen - vallmo, kossor och stränder

HÄR FINNS ETT BILDSPEL

Det innersta

Långt, långt borta börjar slätten röra sig i blåsten,
vinden löper genom fälten, gör vågor, axvaggningar

och vi, som vandrat där längs fälten i juli
stannar, lyssnar,

tiger och andas, tiger och inandas det oförstådda,
(kanske det innersta?)

innan avsked från ett landskap.

(foto: Längs kajen, Österlen, juli -09)

Det tålmodiga trädet

Legenden om det förtorkade trädet, som berövats sin livgivande sav:

"en munk bar steg för steg hink efter hink med vatten upp till berget, där han vattnade det förtorkade trädet; han hyste inte minsta tvivel om att hans handlande var nödvändigt och misströstade inte för ett ögonblick om den undergörande kraften i sin gudstro. Han fick också uppleva undret: en morgon vaknade trädet plötsligt till liv och grenarna täcktes av spröda löv". / Andrej Tarkovskij

Och jag vill säga det genast: det går ej att bekräfta att det är legendens tålmodiga träd, som växer i Havängs heliga backar. Nej, det är snarare ett annat "mirakel".

(foto: Längs kajen, Haväng, juli -09)

Julikväll

(foto: Längs kajen. Österlen, juli -09)

Och vid tröskeln...

... mitt på fältet,
(synligt - vida - tätt intill)

tar gröna spåren slut

(foto: Längs kajen, Österlen, juli -09)

Sydvart...

... eller "utsikt från ett fönster", kan vara en passande titel för denna bild, som är från vistelsen på Österlen. Bländvita fartyg stävade på längs horisontlinjen dygnet runt.
(foto: Längs kajen, Österlen, juli -09)