Långt, långt borta börjar slätten röra sig i blåsten,
vinden löper genom fälten, gör vågor, axvaggningar
och vi, som vandrat där längs fälten i juli
stannar, lyssnar,
tiger och andas, tiger och inandas det oförstådda,
(kanske det innersta?)
innan avsked från ett landskap.
(foto: Längs kajen, Österlen, juli -09)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar