torsdag 31 juli 2008

I en röd liten stuga...


... ner vid sjön ska vi bo.

Det är sådant som kallas livskvalitet!

(foto: Sthlms skärgård 30 juli - 08)

Stockholm 29°C 31 juli...



... klockan är 15.30. Puh!

Jag vet inte vad som är pressande -
värmen eller detta sommartivoli.
F'låt - man skall inte klaga,
värme och turism håller hjulen igång.

(foto: Stockholm 31 juli - 08)

onsdag 30 juli 2008

Skärgårdstur






Efter en grundstötning, två timmars väntetid vid en skärgårdsbrygga, båtbyte och förändrad dagsrutt (inkluderande inställda bad i ytterskärgården) kan man lätt dra slutsatsen att heldagsturen var en enda lååång och tröttsam resa fram mot kvällning. Men nejdå, inte alls...

Först att nämna - en eloge till den skeppare, som förde båten över grundet. Inte för själva manövern, som innebar grundstötningen, vilket naturligtvis måste ha åsamkat honom en törn i yrkesrollen som navigatör, utan för den professionella och ödmjuka attityd, som denne skeppare därefter visade alla passagerare ombord under några ovissa minuter...

Här menar jag visat prov på stor social kompetens och förmedling av lugn och trygghet ombord, om en man som i prövningens stund exemplariskt gick runt i båten, var tillgänglig, personligen (ansikte mot ansikte) kontaktade samtliga passagerare och informerade, förklarade osv. Hans rederi kan i det avseendet vara helt tillfreds med detta hans agerande. Förhoppningsvis är propellerskadorna på båten av mindre omfattning.

Därefter förvandlades skärgårdsturen för mig till lite av någonting annat - till en seglats där vi passerade förbi och genom delar av vår stora svenska kulturskatt och dess miljö - en heldagsuppvisning av våra fantastiska trähus i skärgården. Havsbaden får vänta...

Här några bildprov från seglatsen Stockholm - Norröra - Stockholm.

(foto: Sthlms skärgård 30 juli -08)

tisdag 29 juli 2008

Kväll i inlandet


Efter att ha levt några varma sköna dagar vid en sörmländsk insjö, ha vandrat över vallen ned till badhällarna, ha lyssnat till råmande kor i kvällningen, ha insupit insjöns väsen tidiga morgnar, ha skådat dagens sista ljusspeglingar i vassviken, ha överraskat storlomen, ha följt måsens och svalornas flykt över insjön....., avslutar jag med en av det svenska språkets allra vackraste dikter. Det blir inte bättre än så. Läs och stillna i din själ.

Kväll i inlandet

Tyst gåtan speglas. Den spinner afton i stillnad säv
Här finns en skirhet som ingen märker i gräsets väv.

Tyst boskap stirrar med gröna ögon. Den vandrar kvällslugn till vattnet ned. Och insjön håller till alla munnar sin jättesked.
Harry Martinson

(foto: Sörmland i juli - 08)


Katt i fönstret


Katten Måns längtar ut... (och fick gå ut i grönskan).

(foto: Måns 29 juli -08)

I rådande värderlek...


... ner i sjön, ner i vattnet, ner i det våta, ner i det mjuka, ner i svalkan. Sedan upp på land, upp på berget, upp i det torra, upp på det hårda, upp i värmen. Sedan igen ner i sjön, ner i vattnet och stanna läääänge i våt-mjuka-svalkan....

(foto: Sörmland 29 juli, -08)

söndag 27 juli 2008

Om att flyga högt...

..., om att längta.

”Det var morgon, och
den nya solen stänkte guld över krusningarna på en stilla sjö”.

Orden är en parafras på inledande raderna i en av de största boksuccéerna genom tiderna – Måsen - Berättelsen om Jonathan Livingston Seagull.

Meningen passar bra idag, hjältemåsen gör sig bokstavligen påmind denna jungfruliga morgon vid insjön. Decimeterstora abborrar rör sig lojt strax under vattenytan, några vattensnokar ringlar bort mot vassen. Och svalorna, svalornas snabba flykt och svirrande över sjön....

Och som detta inte är nog - som ett utropstecken över morgonens jordiska paradis - högt, högt i skyn, som ett skimrande vitt, seglar en ensam mås…., fullständigt fri i sin höjd. Jag följer den länge med blicken från berget. Ser hur den upprepande stiger och faller i cirklar. En solitär i lufthavet.

Men varför så få måsar, högt i det blå? Det borde finnas skaror i himlen! Måsar som längtar, måsar som trotsar en larmande värld....

.... måsar som trotsar en skränande flock.

(Måsars) ordspråk: ”den mås ser längst som flyger högst”.

fredag 25 juli 2008

Från insjön

Det är kanske inte för skuggorna man lever sitt liv men jag gillar dem. Särskilt dagar då en obarmhärtig sol blossar på från en klarblå högsommarhimmel, dagar då jag hellre väljer en sittplats under trädet än en liggplats i solen. Stekheta badstränder har aldrig varit något för mig.

”Världens vackraste skuggor” (okänd källa) lär finnas i allvarligt sköna Venedig, vars ständigt skiftande skönhet påstås förnyas varje timme. Palatsen, vattenspeglingarna i kanalerna, ljusets skiftningar….. och därtill skuggorna! Jag har inte svårt att förstå att romantiska föreställningar enkelt uppstår om ”kärlekens stad” men undrar hur många som närmar sig resmålet med skuggorna i blicken.

Imorse gick solen upp programenligt över vår sörmländska sjö. Mindre förutsägbart var att jag tidigt imorse satt på en klipphäll och såg på sjön. Blandskogen silade solens strålar och värmen spred sig över min rygg. En svag morgonbris krusade vattenytan, vattenskräddare dansade i morgonljuset och ute på sjön simmade ett tiotal storlommar. Ibland samlas de i sjön för en rituell cirkeldans.

Att sitta här var egentligen gott nog och lycka - att låta sig uppslukas av morgonens tidiga timme. Men jag gled så småningom ned i vattnets svalka – sjönk mot insjöns hemlighetsfulla djup – och vände upp mot solen.

I lufthavet svirrade svalorna och himmelen var verkligen oklanderligt blå.

torsdag 24 juli 2008

Fel, fel, fel....

Ett tillrättaläggande:

Turistströmmen söker INTE skuggorna….

Uppfyllda av:

upplevande, berörande, resande, flängande, strövande

rör sig turisterna genom staden – sökande sitt -

bortom skuggorna.


onsdag 23 juli 2008

Från gränden


Måne över Strömmen och en nästan fullstor måne lyser in i gränden. Dagen vände nyss mot natt.

Och imorgon spås värmen intaga staden. Turisterna kommer att söka skuggorna. Rädde sig den som kan...

Nu lockar insjön.

(foto: Gamla Stan, 23 juli -08)

tisdag 22 juli 2008

Nattligt rus


Insjön hade lagt sig, låg på rygg och småkluckade med sitt vatten.

Då kom månen full över skogen och röjde vallen, som låg packad i natten.

Och räven ylade och ugglan jamade. Och grävlingen haltade och tuppen gol om en bortsprungen galt...., grymt grymt.

Men bonden han sov hela natten. Gick miste om fullmåneborsten - ett särskilt rus för den mångalne drönaren.

(foto: Sörmländsk natt, juli -08)

måndag 21 juli 2008

Om att färdas mot en längtan...


... "för ska man färdas mot en längtan är ett fartyg bestämt att föredra. Ut i tystnaden, ut på den breda floden, ut i tomheten bortom kröken. Och de sibiriska stämningarna."
(ur DN, 21 juli -08 - Längtan av Mats Lundegård)

Läs hela Mats Lundegårds vackra och välskrivna artikel LÄNGTAN. Om hans längtan ut - till sibiriska stämningar. En högklassig skribent som här använder det lilla formatet men med en oerhörd vidd i perspektivet. Om längtan. Om den sibiriska platån. Om Ryssland...

Längtan dit? Ja, vad skall jag själv bekänna, säga om mitt eget förhållande? Svaret är: det är kluvet och mångbottnat..., består av en slags hatkärlek. Och där ryms bestämt något värdefullt, som inte tycks slockna över tiden, något som ständigt finns där som en inre följeslagare. Ett intresse, en nyfikenhet, en fascination.... Kanske den ryska jorden? Kanske det heliga Ryssland? Som en gång berörde i djupet av själen. Vad kan man göra, annat än längta? Till en gåtfull stämning.

(foto: ryskt fartyg juli -07)

Det är det enkla...


... - enkelhet mot mångordighet.

Ett fönster: några rosor, ett vattenglas.

Mot tingens pladder.

(foto: juli -08)

torsdag 17 juli 2008

Litet samtal

Ett ofött tvillingpar samtalar i mammas mage:

- Säg mig, tror du verkligen på ett liv efter födelsen? frågar den ena.

- Ja, bestämt! Härinne växer vi och blir starka till det, som vi kommer att möta senare, därute, svarar den andra.

- Jag tror inte på allt det där, det är nonsens, det kan inte finnas något liv efter födelsen, hur skulle det gå till?

- Ja, helt exakt vet inte jag heller. Men det är bestämt mycket ljusare där än här. Och vi kommer kanske att gå runt och äta med munnen?

- Det var det dummaste jag har hört! Äta med munnen - vilken vanvettig idé! Vi har ju navelsträngen, som ger oss mat. Och hur tror du att vi skulle kunna gå runt? Navelsträngen är ju alldeles för kort för det...!

- Ja, men jag tror i alla fall att det går på ett eller annat sätt. Allt blir bara lite annorlundare än här.

- Du snackar! Det är aldrig någon som har kommit tillbaka efter födelsen. I och med födelsen är livet slut! Så enkelt är det - punkt slut!

- Jag menar att ingen vet hur livet efter födelsen kommer att se ut, men jag vet att då kommer vi att få se vår mamma och hon kommer att ta hand om oss.

- Mamma????!!!! Du tror väl ändå inte på en mamma? Var menar du att hon skulle vara?

- Här! Överallt! Omkring oss! Vi finns och lever genom henne. Utan henne kan vi inte existera.

- Vilket prat! Jag har aldrig lagt märke till en mamma, alltså finns hon inte!

- Jodå. Emellanåt, när vi är helt stilla, kan du höra henne sjunga och tala och ana den värld som är vår....


(ur tidskriften Nerthus nr 2 - okänd författare)

söndag 13 juli 2008

Hellre en häll...


... vid havet än tio stenar i skogen.

(foto: hällar vid havet -08)

I månad sju



Återvänder kort till storstaden. Har ett annat landskap med mig, i högsommaren samlas vi kring en insjö. Och säger: julimånen växer över skogen.

Staden reder sig.

(foto: Sörmland juli, -08)

torsdag 10 juli 2008

Dagens citat

Felet med vår värld är att de
dumma är så säkra på sin sak och
de kloka så fulla av tvivel.


Bertrand Russell

onsdag 9 juli 2008

Regnskur

Strax innan vi kommit till mitten av bron
och det var för sent att vända tillbaka
överraskade oss det milda ljusgråa regnet
men ingen av oss tänkte på att söka skydd
utan vi stannade mitt på bron,
det var som om någon sökt upp oss därute
och vi var ju också de första och enda
som fick möta dessa vattendroppar.

/ Ur fromma intet, Carl-Erik af Geijerstam/

Min kommentar: positiv och rätt inställning! Skall ödmjukt försöka erinra mig dessa rader nästa gång jag vandrar i regnet - ett exklusivt regn där mycket faller bara på mig.

Snabel-a


Andra språk:
norska: krøllalfa

danska: snabel-a

finska: kissanhäntä

färöiska: kurla

engelska: at

holländska: apenstaartje

tyska: klammeraffe
franska: arobase

spanska: arroba

portugisiska: arroba
italienska: chiocciola
grekiska: papáki

ryska: sobaka

bulgariska: majmunka

serbiska: majmun

ungerska: kukac
kinesiska: Da Yi Ba a
mandarin: Xiao lao shu

afrikaan: aapstert


källa: Wikipedia


Personliga favoriter:
norska broderfolkets krøllalfa och sydländska chiocciola (it.), tätt följda av ett mustigt finskt kissanhäntä.

måndag 7 juli 2008

Små lätta moln


Små lätta moln
ser jag på din himmel,

din himmel som är blå.

Här är du nu min sommar
med
små lätta moln.
Min kärlek har du sommar,

din himmel så blå.

Pugh Rogefeldts trevliga text och bilden från havsbandet föreslås kompensera för måndagens dystra väderprognoser från SMHI, som lovade ihållande regn, regnskurar och molnigt i veckan. Burr!

Måndagens vandring längs Stockholms kajer var sannerligen en blöt historia, regn och blåst. Ett riktigt hundväder, tänkte jag och såg medlidsamt på de våta jyckarna i snålblåsten. Men, men...., efter regn kommer solsken!

Märker förresten att inläggen f.n. av någon anledning pendlar mellan insjö och hav - en slags in- och utandning, skulle jag vilja säga. Och då får det bli så...

(foto: Sthlms skärgård, juni -08)

Luften var stilla...


..., skymningen föll. Inte en fågel sjöng. Men vi väcktes den natten av ett utdraget dödsskri över insjön.

Räven? Haren?

Långt borta skällde en hund.

(foto: Sörmland, juli -08)

Vacklande på vågor...


... håller insjön kvällens ljus.
/efter H. Martinson/

(foto: Sörmland, 5 juli -08)

söndag 6 juli 2008

Hällar...




...typ, att längta till.

(foto: Sthlms skärgård, juni - 08)

Under solen...





... vid en insjö. Från eftermiddag till sommarnatt - dag som låter sista ljuset slockna i en gäddvik.

(foto: Sörmland, 4 juli -08)

lördag 5 juli 2008


(foto: Rödlöga, 25 juni -08)

Sommarkväll i inlandet



(foto: 4 juli, -08)

fredag 4 juli 2008

Han hörde en vishet…


/…/

Han lyssnade tusen år. Han lyssnade åter tusen.

Och slutligen hörde han.

Han hörde ett hav.

Han hörde en källa brusa.

Han hörde hur gräset växte.

Han hörde en världens vår, en mognadens sommar.

Han hörde en vishet som fläktade ren.

Den hade en doft av frukt och hav,

den hade Arkadiens doft.

Och han hörde av god vilja en våg

genom alla

och genom alla folk.

Han hörde en hög och djup ström,

en jämn och hög passad.

(ur Passad/Hades och Euklides – Harry Martinson)

tisdag 1 juli 2008

… i detta att vara ett vatten

/…./

Långt borta börjar vattnet röra sig i blåsten

ett hav med växande vågor

och varje våg alltmera ensam

med sin dal och sin vita kam

ovetande om den stora varelse

som andas dess rörelser,

ovetande om sin del i detta

att vara ett vatten.

/Morgonvittjning – Carl-Erik af Geijerstam