Det finns mitt eget öde och det finns andras öden. Mitt eget ändras och det är minsann en seg historia. Lådor, väskor, kartonger lastades på flak och for iväg i ett huj nerför gränden. Försvann utan förbehåll bortom kröken medan jag själv långsamt släntrar efter, tar mig längre och längre ut ur staden. Vid tre gångna månader har jag känslan av att jag kommit ungefär till stadsgränsen.
(foto: Gamla Stan, Stockholm)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar