Jag gick bort till havet idag. Ja..., ned till kajen vill säga. Satt en stund och studerade måsarna, som höll till i närheten och följde måsarnas flykt bort över vattnet.
Särskilt kom jag att fästa mig vid en mås, som behagligt låg och vilade på vågen. Ömsesidigt betraktade vi varandra med stor nyfikenhet. En ung mås, vad blir det av den, kan jag undra. Kommer den att följa ordspråket: den mås ser längst som flyger högst? En gubbe(!), har han en brödbit i fickan, kan måsen undra.
"Hos klippor, hav och storm hans själ hör hemma", skrev en poet en gång i tiden om en vilseflugen mås, minns jag. Ja..., kanske en aning traditionstyngt men mycket storslaget. Idag finner man väl tyvärr lika ofta måsar i miljöer som soptippar, papperskorgar, uteserveringar och bakgårdar.
I stunden påminde jag mig också några andra ord jag ofta läste i barndomens Göteborg. Orden gick att läsa på Vasaplatsens obelisk, rest till minne av tidningsmannen Torgny Segerstedt. När spårvagnen passerade såg jag ut genom fönstret och läste:
"De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria."
Det är stora ord, som imponerade på en pojke och de har följt med under åren. Och så öppnade dagens mås porten till barndomsminnen men också dagsaktuella temat om yttrandefriheten i Kina vilket aktualiserats inför OS, som verkar bli ett spektakel av sällan skådat slag. Olustigt! Jag bojkottar invigningen.
Jag tror att jag håller mig mest till de fria måsarna den närmaste tiden..., typ.
(foto: Stockholm 3 aug - 08)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar