Ekon....

....från "en stor, svettig kärlekssång" når in i Slussens slitna katakomber.

Och Göran Greider skrev träffsäkert:

"Den svenska dansbandsmusiken steg fram ur sextiotalets popmusik och i några årtionden ekade den som en stor, svettig kärlekssång ut över Sverige. Ett enda band är något av genrens urcell: Flamingo-kvintetten, om vars första fyrtio år Jalin för övrigt gjort en dokumentär. Men var så säker: den dag denna musik helt är utdöd, då kommer den att upphöjas till folkmusik, kanske bli kult även i en och annan innerstadslägenhet. Och dubbelnamnen på dansbanden kommer att förundra oss som gåtfulla tecken i Roms katakomber: Kjell-Arnes, Bengt-Hennings, Lasse-Stefanz, Bert-Bennys, Kurt-Hagers, Mac-Thonys, Curt-Mortenz, Larz-Kristerz och så vidare".

Och vilken göteborgare, som var med från början, minns inte Kungsgillet, där man buggade loss i ljuva ungdomsåren? Och Blåbärskullen...., Kungälv, Lilla Edet, Spekeröd, Ellös, Hunnebostrand, Borås osv. Det snurrade runt, runt, runt... och Flamingos var kungar. Visst är de genrens urcell.

(foto: Sthlm, mars -08)