Pingst, hänryckningens dag, var inne. Den landtliga kyrkan stod hvitmenad i morgonens sken osv.... (Esaias Tegnér).
Det är smärtsamt vackert i pingsttid. En underbar tid är här - den nordiska försommaren - den vi alla längtat efter. Det svenska folket älskar verkligen den blomstertid som nu är här mellan hägg och syrén. Nukänslan är både intensiv och febrig.
Inte utan egen förvåning kan jag själv då gripas av en slags molande fjärrkänsla, som utgår från en annan tid av årsloppet och från särskilda platser, som inte låtit sig slitas ner - från tid av lätthet och från särskilt syresatta platser - för nypor av sans och frisk luft. Längtan till blomstertid kanske då också var som starkast.
(foto; sörmländsk sjö i mars)
..., sedan gick vi hem, var och en till sig och våra vardagliga sysslor. Med oss hade vi minnet från en å och gökens rop i maj.
Det hade varit fint guckuväder.
(foto: Sörmland, maj 24, -09)
För länge sedan bodde vi vid en å.
Idag hörde vi göken där,
långt borta.(foto: Sörmland maj 24, -09)
Under tiden som morgonsolen långsamt steg över borggården hade han själv hunnit tillbaka i tid.
Han lyssnade till tidens flykt och han sökte fånga tid i flykten. Inne på ledningscentralen blixtrade larmsignalerna fram över skärmarna.
(foto: Högvakten, Kungl.slottet, Stockholm, - 08)
... var det nog jag sökte vid ett kort men kärt återbesök längs kajen i Stockholm i april, tror jag. Det blev, som så många gånger tidigare, en skorsten.
(foto: Längs kajen, april -09)
... i engelska parken
(foto: Tullgarn, maj 12 -09)
(foto: Längs kajen, maj 12, -09)
