Pingst, hänryckningens dag, var inne. Den landtliga kyrkan stod hvitmenad i morgonens sken osv.... (Esaias Tegnér).
Det är smärtsamt vackert i pingsttid. En underbar tid är här - den nordiska försommaren - den vi alla längtat efter. Det svenska folket älskar verkligen den blomstertid som nu är här mellan hägg och syrén. Nukänslan är både intensiv och febrig.
Inte utan egen förvåning kan jag själv då gripas av en slags molande fjärrkänsla, som utgår från en annan tid av årsloppet och från särskilda platser, som inte låtit sig slitas ner - från tid av lätthet och från särskilt syresatta platser - för nypor av sans och frisk luft.
Längtan till blomstertid kanske då också var som starkast.
(foto; sörmländsk sjö i mars)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar