Samhörighet

Träden står där när man passerar dem och de står kvar när man färdas tillbaka.
I tjugo år for jag förbi, ingen stig leder hit. Idag stannade jag. Kanske stod de aldrig vackrare än just idag. Till slut blandas människa och träd.

(foto: Längs kajen)

Blå huset

Någon går förbi -
huset i vassen
lyser blå

(foto: Längs kajen)

Liksom stjärnor

Den som länge suttit vid ett fönster ser nu ljuset långsamt återkomma och den som gått inunder stjärnor drömmer om det ljusa sommarundret.

(foto: Längs kajen)

Träd som liv...

..., "liv som träd!

Det är de enskilda träden jag fäster mig vid. Jag respekterar skogen eller överväldigas av den. Men skog är en sak, enskilda träd något annat; som massan i förhållande till individen.

Trädens liv och människans är alltjämt nära förenade".

Det är Artur Lundkvist, som formulerar sig kring känslan för träd. Och jag kan inte säga annat än att jag delar hans känsla...., det är de enskilda träden jag fäster mig vid. Och jag tror inte jag är ensam, de träffar en kollektiv klangbotten, ett gemensamt inre - de upplevs som en "själsfrände" i det individualiserade samhället.

En läkares daganteckning: Hon hade bott i Sverige i tio år, ändå visste varken grannar eller arbetskamrater om hon hade anhöriga eller vänner. Det hade hon inte. / Carl-Magnus Stolt/Sväva mellan liv och död

Den svenska modellen: statsindividualism - oberoendet är störst. Är svensken människa?

(foto: Längs kajen)

Floden

Trots de hinder
som möter den ilande floden,
allt detta vatten
som skiljs av bankar och rev,
flyter allt ändå in i vartannat till slut.

Manyoshu

(foto: Längs kajen, Seine-floden vid Paris -
- i sin vilja att nå ända ut till havet)

Vattendroppen

Uppskatta

det lilla i livet -

så upptäcker du

det stora!

(foto: Längs kajen)

Hur börjar vi?

Jag ser att det är morgon den första dagen, jag har sett det förr, varje år ett nytt år.

Man kan le åt det, det finns ju här och nu i köld och vinterskrud men jag undrar hur det nya året kommer att se ut.

Och jag ler:

sommarvind, sommarsol och kaprifol i flödande ljus!

En slags överlevnadskonst den första dagen men gud, vad härligt det känns och nästan helt på riktigt.

Samtidigt står någon tyst i lika tysta vinterskogen och överglänser oss i överlevnad.

(foto: Längs kajen)