Samhörighet
Träden står där när man passerar dem och de står kvar när man färdas tillbaka.
I tjugo år for jag förbi, ingen stig leder hit. Idag stannade jag. Kanske stod de aldrig vackrare än just idag. Till slut blandas människa och träd.
(foto: Längs kajen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar