Det är alltid stor lycka att kunna promenera i en lövskog och alldeles särskilt efter att ha varit rörelsehindrad under några månader. Idag var en sådan dag och jag är djupt tacksam över att åter kunna följa en stig genom skogen. Det gick bra.
Lövskogen..., med alla skiftningarna, de susande kronorna, det växlande ljuset, den öppna och guldgröna vänligheten, som är skön terapi för själ och kropp och är allt annat än den slutna och melankoliska granskogens slutenhet. Lövskogsfolk är en annan typ än granskogsfolk :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar