Sargad och ärrad men fortfarande mäktig står eken lutad mot den blå himlen. De kraftigaste grenarna är visserligen avbrutna men nya spretar som ett finmaskigt ådernät mot vinterljuset. Orubblig i sitt livsprojekt, tänker jag.
En kall morgon stod jag länge i stillheten och tystnaden - den lilla heligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar