För ungefär åtta år sedan skrev jag följande inlägg här på bloggen, en kort berättelse ur minnet:
”Hon kom ur en Nordsjöstorm
I början av 70-talet arbetade jag som ung clerk i Göteborgs hamn. Ahlmarksrederiet i Karlstad seglade mellan Vänerhamnarna och England/kontinenten med flera s.k. "paragrafare", fartyg i storleksordningen 1000-2500 dwt.
En höstkväll stod jag nere på Stigbergskajen, alldeles vid Amerikaskjulet, och väntade in ett fartyg från Holland. Det hade blivit sen skymning, lanternorna lyste från passerande fartyg i hamnen. Kraftiga vindbyar piskade in vattnet över kajkanten, det var högt vattenstånd, eftersom havet de senaste dagarna hade pressat upp vattenmassorna i älven under västlig storm.
I det fallande mörkret närmade sig fartyget - ms Mangen - med långsam, långsam fart ute i älven. Fartyget hade mycket kraftig slagsida och ljudet av rasslande kätting hördes när ankaret gick, mitt i farleden(!). Med skickliga manövrar vändes fartyget innan hon förtöjdes.
Besättningen hade med ett fantastiskt gott sjömanskap ridit ut en av de värsta Nordsjöstormarna på länge. Den kraftiga slagsidan, som hade orsakats av lastförskjutning, var så kraftig att varken sjölotsen vid Vinga eller hamnlotsen vid Klippan hade bordat fartyget.
Jag mötte så småningom en slutkörd skeppare ombord när fartyget låg stilla vid kaj. Det var kusligt tyst i kaptenssalongen när huvudmaskinen slagits av. Vi satt där en lång stund medan vinden tjöt utanför ventilerna.
Det var så jag i ungdomsåren såg en paragrafare komma ur en Nordsjöstorm med kraftig slagsida, balanserande med rasslande ankarkätting och med en holländsk skeppare ombord som visade prov på det allra bästa sjömanskap.”
Långt, långt senare i livet är jag ute på älven igen i skymningen och allt stiger upp ur minnet. Längst bort i bildens vänsterkant, där segelskutan ligger förtöjd vid Amerikaskjulet, utspelade sig den dramatiska händelsen i ungdomsåren på 70-talet.
I nutid är ett annat fartyg på väg ut ur hamnen och jag påminner mig de klassiska orden: man kan inte två gånger stiga ner i samma flod. Panta rei - allt flyter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar