De övergivna och gamla ödetorpen väcker lätt stämningar av sorg och förstämning i sitt uttryck. Ett långt gånget förfall kan vara en bedrövlig syn.... men inte så sällan ryms där också ett vackert vemod på platsen. Och ett intresse väcks, frågor ställs…, vilka människor levde här en gång i tiden, hur hade man det och vad blev det av människorna osv.
Idag finner man ödetorpen ofta på ensligt belägna platser, där sällan någon passerar. Där står de som tysta landskapsvittnen, tills någon kommer att komma…
(foto:©Längs kajen, Sörmland)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar