Stockholms gröna rum: Hasse Wester

Det kom en bok..., damp ner igår hemma i Sörmland och det är en bok vars utgivning jag länge har väntat på. 

I små portioner, lite då och då, är vi många som underhand har kunnat läsa om ett pågående bokprojekt på författaren Hasse Westers egen blogg Slottsträdgårdsmästaren vilket har gjort att förväntan har stigit och nu finns alltså boken ute på marknaden.    

Så…, jag säger det på en gång, jag är inte en trädgårdsodlare och det är inte som sådan jag uppmärksammar bokens ankomst här på bloggen m a o det är inte en bokrecension av en sakkunnig trädgårdsman. Nej, efter läsning är mina kommentarer snarare ord av en vandringsman, om mötet med en bok och dess själ, i fotspåren av en annan vandringsman - verkligen kunnig trädgårdsman och eldsjäl. 

För vandrar gör man, i Stockholms gröna rum - för skönheten och lugnet - och angenämt slår jag följe rakt igenom. Helst i gryningsljuset. 

Med ett lyriskt skimmer via ett personligt känslospråk slås tonen an i inledningen av varje kapitel och personligen uppskattar jag anslaget mer än växtlistorna. Men jag kan förstå hur även dessa kan kittla en skolad trädgårdsflanör. 

Ur Stockholms gröna rum stiger ett mycket trivsamt och välgörande behag, utsökt förmedlat både i ord och bild med författarens finstämda kombination av en själens blick och ögats. 

Och jag håller gärna stämningen kvar länge... och ännu bättre, det lockar, inte helt oväntat, till egna turer i dessa oaser - att uppsöka dem i första bästa gryningstimma.