Minne

Det finns mättade ögonblick, när dikt och verklighet nära nog blir ett. Som när bonde och häst efter avslutat dagsverke häromkvällen var på väg mot gården, göken ropade i skogen och majkvällen höll på att reda sig…

Dikten jag har i åtanke är en av de vackraste av Harry Martinson:

På hemväg i kvällningen

höll bonden in med arbetsvagnen.

Hästen fick lösare töm och nappade gräs från vägens ren.

Gräset var kvällssvalt och skönt i hästens mun.

Bonden hörde ett gökrop

många gånger friskt upprepat, utan att trötta.

Det lät ännu i denna kväll

som i hans ungdom.

/ Harry Martinson

(foto:©Längs kajen, Sörmland)