Många tranströmerska ord blir det i dessa dagar, efter att beskedet om Nobelpriset meddelats världen. Och ett är säkert, mera följer i en tranströmersk ordström, som sköljer runt jorden...
I det lilla formatet, ur min egen verklighet, just som jag rundade udden såg jag eken, inte helt olik diktens. Inledningen lyder:
"Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
svartgröna fästning"…
Med ryggen vänd mot havet fick jag en bild av trädet och får väl någon gång i vinter, när eken har skakat av sig löven, återvända till ekbacken för att noga lyssna om man "i mörkret hör stjärnbilderna stampa i sina spiltor högt över trädet". Det vore något, en stjärnklar kväll, att skriva hem om.
(foto:©Längs kajen, Sörmland)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar