… men möter ännu vinden. Växte ur en sten.
(foto:©Längs kajen)
…, ju lägre solen står. Några strån står orörliga bakom bodarna. Det är tystlåtet nu.
(foto:©Längs kajen, Sörmland)
(foto:©Längs kajen)
Dimsjoken längs ån, öppningen mot havet…, landskapet förklarar allt utan ord.(foto:©Längs kajen, Sörmland)
..., insjön är saligt stilla, solen går upp bakom bränneriet.
Gryning, dröj lite...(
foto:©Längs kajen, Sörmland)
(foto:©Längs kajen, Sörmland)
Parkvandring i dagningen, orangeriet efter blåa tystnaden...
(foto:©Längs kajen, Sörmland)
Jag står vid en insjö och morgonen är ännu kall och blå(foto:©Längs kajen, Sörmland)
..., svanar kommer fram ur nattens dimsjok
(foto:©Längs kajen, Sörmland)
..., ett vitt segel glider förbi. Allt är som det ska.
(foto:©Längs kajen, Sörmland)
Många tranströmerska ord blir det i dessa dagar, efter att beskedet om Nobelpriset meddelats världen. Och ett är säkert, mera följer i en tranströmersk ordström, som sköljer runt jorden...
I det lilla formatet, ur min egen verklighet, just som jag rundade udden såg jag eken, inte helt olik diktens. Inledningen lyder:
"Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
svartgröna fästning"…
Med ryggen vänd mot havet fick jag en bild av trädet och får väl någon gång i vinter, när eken har skakat av sig löven, återvända till ekbacken för att noga lyssna om man "i mörkret hör stjärnbilderna stampa i sina spiltor högt över trädet". Det vore något, en stjärnklar kväll, att skriva hem om.(foto:©Längs kajen, Sörmland)
(foto:©Längs kajen, Sörmland)
(foto:©Längs kajen, Sörmland)
…, i närheten av andra men ändå för sig själv(foto:©Längs kajen, Gillöga)
(foto:©Längs kajen, Sörmland)
Äntligen!!!
Till många litteraturvänners oerhörda glädje tillkännagavs alltså idag årets Nobelpristagare i litteratur - Tomas Tranströmer.
Stort och hjärtligt grattis!!!
Förväntningarna och förhoppningarna hos lyrikvänner runtom i världen har växt sig stora under alla åren som hans namn funnits med bland nomineringarna. Och nu är det ett faktum! Nobelpristagare Tomas Tranströmer!
I decennier har vi lärt oss att älska hans mästerliga bildspråk, metaforer och lika plötsliga som totalt överraskande öppningar i diktspråket, vilket ger oss tillgång till ett universum, som vi bara anat - ett universum, inte på ljusårs avstånd, utan ett universum som befinner sig alldeles tätt inpå oss. Ja, också inom oss.
När glädjen är sanslös stor en sådan här dag, vad gör man då…??? Ja, man kan gå ut i regnet, mellan skurarna och se hur det står till med favoritträdet uppe vid kyrkogårdshäcken, kanske fotografera det mot den flammande oktoberskyn och i kvällslampans sken igen läsa en av hans odödliga klassiker (finns med här på bloggen sedan tidigare):
Trädet och skyn
Det går ett träd omkring i regnet,
skyndar förbi oss i det skvalande grå.
Det har ett ärende. Det hämtar liv ur regnet
som en koltrast i en fruktträdgård.
Då regnet upphör stannar trädet.
Det skymtar rakt, stilla i klara nätter
i väntan liksom vi på ögonblicket
då snöflingorna slår ut i rymden.
/ Tomas Tranströmer
(foto:©Längs kajen)
..., hitkallad av färgerna
(foto:©Längs kajen, Sörmland)
… vår lystnad till frid och vår längtan till rörelse...
(foto:©Längs kajen)
(foto:©Längs kajen)
Jag klev in i ett rum där almanacksbladet hade stannat på 1 oktober 1930. Associationerna, tankarna löpte rakt igenom historien...
Året innan, i månaden oktober, var börskraschen vid Wall Street ett faktum - den stora depressionen inleddes. I Sverige låg Kreugerkraschen med dess förödande effekter ännu några år framåt i tiden…
Mycket vatten har runnit under broarna sedan trettiotalets depressionsår men i vår egen aviga tid - "skitår och vargavintrar" - behövs i oktober år 2011 inte särskilt mycket för att dysterkvisten skall vakna inombords…
… men idag, den 1 oktober 2011, slår jag hellre knut på mig själv, tar ett stryptag om demonerna och går sedan ut och efter förmåga pressar fram ett:
det doftar, det doftar fortfarande jord och blomma!
(foto:©Längs kajen)