Äppelträdet i blom

.../.

Den som en gång för länge sedan haft trädet som kraftkälla, lagt handen mot dess skrovliga bark om sommarnätterna, bitit i de just mogna morgonkalla äpplena i tidig september, om höstarna räfsat ihop den halvruttna fallfrukten, han skall finnas där som en del av dess minne, på samma sätt som luften i det levande grenverket, vara del av äppelträdets arkitektur; långt mindre uråldrig men ändå så som droppar av urhavet kan döljas längst inne i och vara del av gråstenen.

/ efter Per Helge - Det gamla Säfstaholmsträdet

(foto:©Längs kajen, Sörmland)