![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikOaUGZO87I2RSu7c7pK27aKxbHbN1fBYEDFY4qCJwtE3-LtnyqSYlH4v1qsZ2loQpb7KnTVrQSu-oWIRNGbxLX-t8eDAvpHTXFm3KF_5Q2Ml-jzHvnU97c_Vjp5tdIH1lI2ZBlDNQ-6E/s400/r%25C3%25B6dlav.jpg)
"snödroppar, de första spensligt vita spetsarna i sluttningen
vid stentrappan. När jag vaknade i morse sken solen över
slättlandet och vattnet, en här av finkar rumsterade i buskarna, på gräset,
i trädens grenverk. Vet ju var allt har varit men tänker
att vi återfår det vi har förlorat åt underjorden, att längs gångar, gömda stigar,
ur porlande källor som rinner upp i hägnet av granar, mossa, strån klättrar
namnlösa, späda strängar. Det har varit gömt, sovit en tid med döden.
Ofta återfinner vi detta landskap i samtal: gestalter,
minnen, de som försvunnit för att aldrig komma åter blir synliga."
/ Arne Johnsson - Raidz
Ur djupen pånyttfödelsen, uppvaknandet, vårens ankomst… men också en vacker skildring - metafor - för de borttappade gestalternas och minnenas återkomst, uppstigande ur vårt inre…, vårbräckning är ett vackert ord.
(foto:©Längs kajen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar