Egentligen visste jag inte vad jag sökte när jag anlände som gäst i staden, en fridag från landsorten. Kanske var det min egen bild av Stockholm, min egen dröm om staden med dofter av hav och asfalt?
Kanske sökte jag ”en stad i förvandling” med alla dess tusentals människoöden? Kanske gällde saken bara något så trivialt som att allmänt påminnas om något av stadens skönhet? Ja, så enkelt kunde det faktiskt vara, det var så det började. Och jag tror mera på tystnad än storstadens dån.
Så prinsens Waldemarsudde fanns där - med flammande träd, väldiga träd och stillhet. Och längre bort på håll, en stad som långsamt öppnade sig den första snömorgonen.
(foto: ©Längs kajen, Waldemarsudde, Stockholm)
2 kommentarer:
Så vackert!!! // Peter
Tack för din kommentar! Roligt att du gillar det.
Skicka en kommentar