Turistströmmen har vänt. Turistnäringen är en av de snabbast växande näringarna i Sverige och visst gläder man sig i grunden åt en positiv utveckling - några tjänar pengar i tillströmningen. Men om detta faktum finns mycket att säga, ibland är man kluven i frågan och man hoppas att god planering, ett synnerligen gott förstånd och jämn balans finns med i exploateringen av t.ex. våra känsliga lokalmiljöer när motstridiga intressen måste sammanlänkas. Och frågorna är många här, t.ex. vad är det turisten egentligen söker? Och vem är turisten?
I den stora morgontidningen läste jag häromdagen att turisten egentligen söker efter verkligheten, enligt sociologen Dean MacCannell. Och verkligheten, den riktiga verkligheten, så som verkligheten borde vara om livet var som det borde vara, tycks alltid finnas någon annanstans - i andra historiska perioder, andra kulturer och livsstilar som uppfattas som mer autentiska.
Här har vi alltså bilden av turisten som utforskare av det autentiska - alltså turisten på jakt efter den riktiga verkligheten - i den meningen turisten som ett slags verklighetens folk, idémässigt och i praktisk handling.
Samtidigt, vet vi nu, pågår i Sverige ett försök att förstå vad som på politiskt nyspråk menas med verklighetens folk. Uttrycket är varuskyddat och nu börjar vi ana något stort. Aha, säger vi nu, är det turisten som är verklighetens folk? Åtminstone kan vi leva med frågan.
Men turisten är också, läser jag i samma morgontidning, en välfunnen metafor för att beskriva den postmoderna människans förhållningssätt till sin tillvaro. Rastlösheten. Det ständiga sökandet. Övertygelsen om att livet egentligen äger rum någon annanstans. Och visst, vem känner sig inte träffad här? Är det inte så alla fungerar? Busenkelt, vi är alla turister! Med väntan och längtan.
Alltså, för att sammanfatta rundgången i sommartorkan:
Vi är alla turister och vi tillhör alla verklighetens folk. Gäster hos verkligheten, skulle någon annan djupsinnigt ha sagt. Med längtan hem och längtan bort, var och en i sitt paradis.
(foto: ©Längs kajen, Curacao)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar