Omslag

Lyssnar efter vintern
mitt i sommaren:
tystnadens språk

... ömsa skinn, återupprätta mening,
efter det förflutna, före morgondagen.
/ C-M Stolt

(foto: ©Längs kajen, Tullgarn)

Ån

Den svagt hörbara slingan av vatten -
så vilsamt i det skenbart händelselösa.

(foto: ©Längs kajen, Trosaån)

Cyklisten

Vi reser fortare, oftare, längre bort,
fast i stället för minnen så kommer vi hem med foton.

Här cyklar någon gatan fram, på gatusten
längs gamla trähus. Det regnar i en liten stad.

Vi kan väl tro att det har regnat hela dagen
men vem cyklisten är får du aldrig veta.

Paradiset som kuliss

Turisten söker äkthet men finner attraktioner, de längtar efter verkligheten och erbjuds pseudohändelser. Paradiset visar sig var en kuliss - ett bedrägeri som ständigt ligger under ytan. (Citat ur stora morgontidningen).

Turistar själv i verkligheten där jag just nu befinner mig...., sneddar över kyrkogården på väg ner mot stillheten vid en svensk insjö men påminns om förgängligheten och varats olidliga längtan hem och längtan bort.

Behöver dock inte manipulera verkligheten den här gången i jakten på det naturliga och det autentiska, tar helt enkelt av mig sandalerna, sätter mig på en sten vid sjökanten, doppar fötterna i vattnet och lyssnar till vågornas möte med stranden. Det är ibland inte svårare än så att hitta hem, att finna sitt eget paradis. Och där, i det lilla men stora, finns garanterat ingen kuliss.

(foto: ©Längs kajen, Curacao)

Längtan hem och längtan bort

Turistströmmen har vänt. Turistnäringen är en av de snabbast växande näringarna i Sverige och visst gläder man sig i grunden åt en positiv utveckling - några tjänar pengar i tillströmningen. Men om detta faktum finns mycket att säga, ibland är man kluven i frågan och man hoppas att god planering, ett synnerligen gott förstånd och jämn balans finns med i exploateringen av t.ex. våra känsliga lokalmiljöer när motstridiga intressen måste sammanlänkas. Och frågorna är många här, t.ex. vad är det turisten egentligen söker? Och vem är turisten?

I den stora morgontidningen läste jag häromdagen att turisten egentligen söker efter verkligheten, enligt sociologen Dean MacCannell. Och verkligheten, den riktiga verkligheten, så som verkligheten borde vara om livet var som det borde vara, tycks alltid finnas någon annanstans - i andra historiska perioder, andra kulturer och livsstilar som uppfattas som mer autentiska.

Här har vi alltså bilden av turisten som utforskare av det autentiska - alltså turisten på jakt efter den riktiga verkligheten - i den meningen turisten som ett slags verklighetens folk, idémässigt och i praktisk handling.

Samtidigt, vet vi nu, pågår i Sverige ett försök att förstå vad som på politiskt nyspråk menas med verklighetens folk. Uttrycket är varuskyddat och nu börjar vi ana något stort. Aha, säger vi nu, är det turisten som är verklighetens folk? Åtminstone kan vi leva med frågan.

Men turisten är också, läser jag i samma morgontidning, en välfunnen metafor för att beskriva den postmoderna människans förhållningssätt till sin tillvaro. Rastlösheten. Det ständiga sökandet. Övertygelsen om att livet egentligen äger rum någon annanstans. Och visst, vem känner sig inte träffad här? Är det inte så alla fungerar? Busenkelt, vi är alla turister! Med väntan och längtan.

Alltså, för att sammanfatta rundgången i sommartorkan:

Vi är alla turister och vi tillhör alla verklighetens folk. Gäster hos verkligheten, skulle någon annan djupsinnigt ha sagt. Med längtan hem och längtan bort, var och en i sitt paradis.

(foto: ©Längs kajen, Curacao)

Väntan

Jag väntar. Jag väntade och stannade vid sjön en kväll i våras. Jag såg träden ute i sjön en tid och väntade. Sedan kom häggdoften som en nyckel. Och större väntan!

Nu hugger solen i juli och gula strån i vinden.

(foto: ©Längs kajen)

My love / Lene Marlin

En begynnelse

Så har vi då också i östra Svealand vaknat till en morgon där en lätt och sval vind omger oss. Den pressande sommarhettan har tillfälligt gett vika och för den som har förmånen av att utomhus stilla njuta av sitt morgonkaffe i en trädgårdsstol kan morgonens lågmäldhet, himlens gråtoner och vindens svalka vara en välsignad stund av begynnelse...

Läser morgontidningen och fastnar för några ord, låter dem sjunka in:

"Människor finner trygghet i den vagga naturen håller i beredskap åt dem, årstidsvaggan, fröet som jordas och återuppstår, en trygghet bortom samhällssystem och ideologier."

Låter sedan Werner Aspenström höras:

Var inte rädd för stillheten.
Böj dig inte för dem
som stormar mot stillheten.
Var inte rädd för suset i den inre skogen,
för halvtonerna, kvartstonerna,
bortdöendet,
som kan vara en begynnelse…

Och i blickfånget - anemonerna - som stilla vajar på långa stjälkar. I år slår de visst ut tidigt.

(foto: ©Längs kajen, hemmavid)

Svalka i sommartorkan

Jul - 16 juli. Det har snart gått sju månader.

Kan TT så kan andra, också TH.

TT har tutat i megafonen - egen utredning visar att lågprisflygbolagen först annonserar ut låga priser, sedan tillkommer andra avgifter. Undrar hur länge de hållit på en sådan nyhet? Sju år?

(foto: Halmstad en julkväll o. en julikväll)

Semestertider

Hej!

Har äntligen kommit fram i kväll efter en lång och svettig bilfärd genom landet. Här fläktar det friskt från havet och i morgon skall vi bada. Stannar här över helgen och drar sedan norrut. Hälsa de andra! Puss och kram!

eller

Vi campar vid havet. Vädret är fint. Mina axlar är sönderbrända. Fin badstrand.
Kära hälsningar till allt och alla

eller

Vi bor som vanligt i husvagnen. Käkar och latar oss. Jag håller på att bli fet. Vi reser hem i början på september.

eller

Vi utforskar campinglivet. Steker oss i solen. Å så bra man mår i husbilen! Vi har fått en hop vänner här. Puss och kram!

Osv.

Ja, ungefär så här skrev man väl förr sin semesterhälsning på ett vykort.Hur många gör det idag?
Förväntningarna brukar vara stora under de här semesterveckorna i juli, alla goda förhoppningar skall infrias, gissar ändå att väldigt många har det bra i semestertid. Arbetar själv men i ett lugnare tempo än vanligt.

(foto: 9 juli, någonstans i Sverige)

Solnedgang

What's up?

Den medeltida grändstadens attraktion som kulturarv eller människans urgamla flockmentalitet?

(foto: ©Längs kajen, Österlånggatan, Gamla stan, Sthlm i juni)