En stekhet julidag med bländande sol över skärgårdshavet klev jag vid 12-tiden in i ett enkelt kyrkorum.
Här var svalt och alldeles tyst, här var ljust och fridfullt. Här vilade den själfulla stillhet som bara finns i ett litet kapell.
Lite senare, på hemväg i solgasset, svävade en ambulanshelikopter över vägen och ännu lite senare..., i viken rodde en ensam man.
Det påminde mig om livets tragik.
(foto: Landsorts kapell, Axel Sjöbergs altartavla)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar