Är vi våra rum? Är det så att de rum vi söker oss till, återkommer till, är en bild av oss själva? Alltså, rummen som berättelse om oss själva. För några är det nog så - de som stannar - men det finns ju också de som ständigt ger sig av, de som rastlöst reser genom tid och rum.
För den som stannar här, på Prins Eugens Waldemarsudde, finns ordning av ett rofyllt slag, utsökt stil, skönhet, utsikt och behag.
Jag vet att jag gärna stannar länge här, borde göra men i själen tillhör jag också dem som ger sig av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar