"På resa mellan Konstantinopel och Adrianopel såg han blommande tulpaner som växte vilt på ängarna. Såsom en av de första européerna lärde han känna dessa och andra lökväxter som han medförde till Västeuropa. Turkarna kallade växten för tulipam (dulband) som betyder turban." (ur Blomsterspråk)
Vad vi här talar om är förstås resenären och begåvade humanisten, herbalisten och diplomaten Ogier Ghislain de Busbecq, som under sin odyssé i österled år 1554 besökte sultanen Soliman den store i Konstantinopel.
Och tulpanen mottogs, som vi känner historien, med en enorm entusiasm i Europa, en passion som varar än idag, inte minst bland oss svenskar med en omsättning av 1 miljon tulpaner om dagen under årets första månader.
Den gode Ogier Ghislain de Busbecq glömmer vi aldrig att tacka för denna historiska insats som glädjespridare här i Norden. Och när allt kommer omkring inte heller turkarna när vi pryder köksborden med den ena tulpanbuketten efter den andra. Lökodlarna i Holland har förstås också en betydande del i det här upplevda vårruset, så tack också till dem.
(foto: Giverny, Frankrike)
O dessa mörka skogar inom oss
där jättarna slumrar
Det som vi kallar själen
är bara en vandrande solreflex
under träden
En uthuggning
dit det snedställda ljuset nårWerner Aspenström
...., det är trädgårdsodlaren Lars Krantz, som lyfter fram ringblomman med sin egen motivering. Läs DN HÄR
Återkommande i många år såg jag denna enkla men kära blomma i de egna landen, vilket helt är hustruns förtjänst. Hon odlade denna favorit i massor. Tillsammans med en annan favorit, krassen, förgyllde och förlängde den våra somrar med trädgården.
Naiv och framgångsrik? Ja, varför inte. Den gladde åtminstone våra sinnen framgångsrikt i all enkelhet och uthållighet.
I natt ställer vi fram klockorna 1 timma (men låter trädgårdsmöblerna stå kvar i förrådet).
Det finns inget facit, ingen verklig verklighet - bara min tv och dess inställningar av kontrast och ljusstyrka.
Susanne Möller / Dagens Nyheter 27 mars -2009 (om spelmediets lek och teknik)
/..../
Vi uppsöker gläntornas ljus
och bor till en del i städer
där vi får för oss
att vi är oss själva.
Ändå är vi vad vi är
ett granskogsfolk
och med gran skall vi myllas.
Harry Martinson / ur Tuvor - 1973
Är vi våra rum? Är det så att de rum vi söker oss till, återkommer till, är en bild av oss själva? Alltså, rummen som berättelse om oss själva. För några är det nog så - de som stannar - men det finns ju också de som ständigt ger sig av, de som rastlöst reser genom tid och rum.
För den som stannar här, på Prins Eugens Waldemarsudde, finns ordning av ett rofyllt slag, utsökt stil, skönhet, utsikt och behag.
Jag vet att jag gärna stannar länge här, borde göra men i själen tillhör jag också dem som ger sig av.
50-åringar skall bort, läste jag....., att 50-åringar skall bort!
Ja, det är verkligen kärva tider och det där med att 50-åringar skall skrotas bekräftar precis på pricken vad jag länge känt, hann jag tänka innan jag såg att det var 50-öringar som skall bort. Och självkänslan återvände en smula.
Och så kom jag att tänka på Järnpojken i Gamla Stan..., han som sitter där hela dagen på ett bord av järn..., helt stilla och bara väntar. Barhuvad i högkonjunktur och halsduk med mössa i lågkonjunktur.
Ja, det är verkligen kärva tider också för dom av järn. Och känslan...., att 50-åringar och 50-öringar verkar ha något gemensamt i dessa dagar, kvarstår.
Tillit är den känsla du möter när du är ensam
och känner att du inte är det.
(citat ur Falk-bladet)
Egentligen får ju inte träd bete sig som människor, men trädets hjärta var fyllt av ord, som det ville uttrycka och trädet kunde inte låta bli.
(Jag tror det handlar om bonusar och sånt.)
Kort var sommaren: en våg
som gick över ödsligheten
plötsligt en dag var den borta
och kvar var bara dess minne....
Sigvard Karlsson
(foto: sommaren -08)
Nu vårens anda sopar bort hvart gulnadt vinterminne
Oscar Levertin
..., en ångestframkallare?
Det är vårstädning i luften - mängder av garderober, garage, trädgårdar, skolor, gator och torg skall vårstädas i dessa dagar. Och kanske finns också en och annan själ som skall bringas i ordning? Men när och av vilket skäl föddes vårstädningen?
Jag söker de historiska källorna och läser ur "Förflutenhetens landskap" av Peter Englund:
/Om mörker och ljus/ Gaslamporna gav ifrån sig en myckenhet sot som lade sig över tak och textilier. Detta, tillsammans med de rökiga kolkaminerna, födde vårstädningen, då taket skurades och alla lortiga möbler bars ut och befriades från de tunna lager av grå aska, som var ständigt närvarande i 1800-talets hem.
Vi röjer alltså i garderober, i skolor och på torg sedan gaslampans födelse men gaslampan skulle också få andra revolutionerande följder. Det är dock en annan historia..., iallafall enligt de historiska källorna.
... och vi hälsar det ökande ljuset.
Redan under årets första kvartal kan vi konstatera att år 2009 verkar gå till historien som pudelns år - den politiskt korrekta pudelns år - ett år kantat av etablissemangets heta känsla för pudel.
Här två pudlar - Wanja och Wallenberg.
... och flyga förbi. Det är en hel trädgård som blänker till, en trädgård som jag lämnade för länge sedan. De vita blommorna, den blå vasen...., det räcker för att få den inom synhåll igen. Och den blänker till men flyger förbi, en hel trädgård som flyger förbi.
Och jag skulle kunna lägga till ord som vinden eller giv doft i blomma men jag har redan tagit avsked en gång.
..., ännu en gång. Och livet är också här med stillsam röst.
Och jag vet att det går an att stanna här utan att säga ett ord mera,
om det inte vore för alla bergen.
Det är måndagkväll i inlandet och en plötslig hemlängtan bryter in. Och jag lyssnar...
"Se dig om, är du hungrig eller nöjd? Se dig om, är det nåt du vill ha? Se dig om, det är här du står, det är här du bor"....
(Winnerbäck/Vatten under broarna).
Efter den långa vintern i en småort växer längtan till en plats...
... till västkusten, till havsluften, till ljuset, till öppna himlen, till vågorna, till västerhavet...
... till Göteborg.
Det är sol över redd och kajer,
det är sol över glittrande ström
och en flämtande vind därutifrån
bär doft utav vårfrisk tång.
Här är staden där bojarna gunga
i vårvindens första lek,
Göteborg, se här ligger ....
ur "Vår i Stapelstaden"/ Harry Martinson
(foto: Göteborgs Hamn maj -07)
I Stockholm låg en flotta av segelskepp i juli 2007, kom seglande från när och fjärran..... och blåa hav. (foto: Stockholm juli -07)
(foto. Stockholm aug -08)
Norrmännen idkar gränshandel och har köpfest, den svenska kronan är historiskt svag mot den norska kronan (som om inte svenska fiaskot i skid-VM vore nog!).
Och analytikerna i Hongkong säger kryptiskt... "om man går kort svenska kronor måste man gå lång någonting annat.... möjligen gå lång dollar". Sedan har vi den där andra kronan......, uppskattad eller avskydd. Meningarna går isär.
Kronan lever.
(foto: Stockholm)
