"På resa mellan Konstantinopel och Adrianopel såg han blommande tulpaner som växte vilt på ängarna. Såsom en av de första européerna lärde han känna dessa och andra lökväxter som han medförde till Västeuropa. Turkarna kallade växten för tulipam (dulband) som betyder turban." (ur Blomsterspråk)
Vad vi här talar om är förstås resenären och begåvade humanisten, herbalisten och diplomaten Ogier Ghislain de Busbecq, som under sin odyssé i österled år 1554 besökte sultanen Soliman den store i Konstantinopel.
Och tulpanen mottogs, som vi känner historien, med en enorm entusiasm i Europa, en passion som varar än idag, inte minst bland oss svenskar med en omsättning av 1 miljon tulpaner om dagen under årets första månader.
Den gode Ogier Ghislain de Busbecq glömmer vi aldrig att tacka för denna historiska insats som glädjespridare här i Norden. Och när allt kommer omkring inte heller turkarna när vi pryder köksborden med den ena tulpanbuketten efter den andra. Lökodlarna i Holland har förstås också en betydande del i det här upplevda vårruset, så tack också till dem.
O dessa mörka skogar inom oss där jättarna slumrar Det som vi kallar själen är bara en vandrande solreflex under träden En uthuggning dit det snedställda ljuset når
...., det är trädgårdsodlaren Lars Krantz, som lyfter fram ringblomman med sin egen motivering. Läs DN HÄR
Återkommande i många år såg jag denna enkla men kära blomma i de egna landen, vilket helt är hustruns förtjänst. Hon odlade denna favorit i massor. Tillsammans med en annan favorit, krassen, förgyllde och förlängde den våra somrar med trädgården.
Naiv och framgångsrik? Ja, varför inte. Den gladde åtminstone våra sinnen framgångsrikt i all enkelhet och uthållighet.
Det finns inget facit, ingen verklig verklighet - bara min tv och dess inställningar av kontrast och ljusstyrka. Susanne Möller / Dagens Nyheter 27 mars -2009 (om spelmediets lek och teknik)
/..../
Vi uppsöker gläntornas ljus och bor till en del i städer där vi får för oss att vi är oss själva. Ändå är vi vad vi är ett granskogsfolk och med gran skall vi myllas.
Är vi våra rum? Är det så att de rum vi söker oss till, återkommer till, är en bild av oss själva? Alltså, rummen som berättelse om oss själva. För några är det nog så - de som stannar - men det finns ju också de som ständigt ger sig av, de som rastlöst reser genom tid och rum.
För den som stannar här, på Prins Eugens Waldemarsudde, finns ordning av ett rofyllt slag, utsökt stil, skönhet, utsikt och behag.
Jag vet att jag gärna stannar länge här, borde göra men i själen tillhör jag också dem som ger sig av.
50-åringar skall bort, läste jag....., att 50-åringar skall bort!
Ja, det är verkligen kärva tider och det där med att 50-åringar skall skrotas bekräftar precis på pricken vad jag länge känt, hann jag tänka innan jag såg att det var 50-öringar som skall bort. Och självkänslan återvände en smula.
Och så kom jag att tänka på Järnpojken i Gamla Stan..., han som sitter där hela dagen på ett bord av järn..., helt stilla och bara väntar. Barhuvad i högkonjunktur och halsduk med mössa i lågkonjunktur.
Ja, det är verkligen kärva tider också för dom av järn. Och känslan...., att 50-åringar och 50-öringar verkar ha något gemensamt i dessa dagar, kvarstår.
Kort var sommaren: en våg som gick över ödsligheten plötsligt en dag var den borta och kvar var bara dess minne.... Sigvard Karlsson (foto: sommaren -08)
Det är vårstädning i luften - mängder av garderober, garage, trädgårdar, skolor, gator och torg skall vårstädas i dessa dagar. Och kanske finns också en och annan själ som skall bringas i ordning? Men när och av vilket skäl föddes vårstädningen?
Jag söker de historiska källorna och läser ur "Förflutenhetens landskap" av Peter Englund:
/Om mörker och ljus/Gaslamporna gav ifrån sig en myckenhet sot som lade sig över tak och textilier. Detta, tillsammans med de rökiga kolkaminerna, födde vårstädningen, då taket skurades och alla lortiga möbler bars ut och befriades från de tunna lager av grå aska, som var ständigt närvarande i 1800-talets hem.
Vi röjer alltså i garderober, i skolor och på torg sedan gaslampans födelse men gaslampan skulle också få andra revolutionerande följder. Det är dock en annan historia..., iallafall enligt de historiska källorna.
Redan under årets första kvartal kan vi konstatera att år 2009 verkar gå till historien som pudelns år - den politiskt korrekta pudelns år - ett år kantat av etablissemangets heta känsla för pudel.
... och flyga förbi. Det är en hel trädgård som blänker till, en trädgård som jag lämnade för länge sedan.
De vita blommorna, den blå vasen...., det räcker för att få den inom synhåll igen. Och den blänker till men flyger förbi, en hel trädgård som flyger förbi.
Och jag skulle kunna lägga till ord som vinden eller giv doft i blomma men jag har redan tagit avsked en gång.
Läste att portar är temat för dagen i delar av blogvärlden och ansluter med bilder av några portar i Gamla Stan, Stockholm - ett eldorado för portkramare.
Norrmännen idkar gränshandel och har köpfest, den svenska kronan är historiskt svag mot den norska kronan (som om inte svenska fiaskot i skid-VM vore nog!).
Och analytikerna i Hongkong säger kryptiskt... "om man går kort svenska kronor måste man gå lång någonting annat.... möjligen gå lång dollar".
Sedan har vi den där andra kronan......, uppskattad eller avskydd. Meningarna går isär. Kronan lever.
Ja, så är bilderna här igen..., favorit i repris eller något ditåt, för säkert har jag lagt ut dem tidigare. Men vad göra? Nu när jag sitter här i en byhåla, tung snö faller utanför och jag tycker dj-ligt synd om mig själv. Då är det bara skorstensglädje som hjälper....
