Under den här årstiden kan man fråga sig varför vi inte heller den här gången gav oss iväg när hösten glödde, passade på och följde fågelstråken söderut? För vi vet ju vad som väntar oss här den tid som följer...., grått och mörker, grått och mörker. Grottmörker. Svaret låter sig beskrivas av poeten:
människorna
klarar inte av att leva
avskilda från en plats
Helga Krook
Det är alltså därför vi står ut, går här fortfarande i parkerna, längs gatorna. I VÅRA parker, på VÅRA gator och suktar efter sol och ljus.
Ja...., rent lyriskt, kan sägas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar