Brusa högre lilla å

Avlyssnat:

"Och den där sanningen som jag anade i elvaårsåldern har blivit tydligare för mig idag...., ingenting som nån säger till mig är farligt, så länge som jag väljer att inte tro på det själv.

Det viktigaste är inte vad någon annan tycker om dig. Det viktigaste är vad du tycker om dig själv".

Maria Ivarsson, miljövetare, Göteborg i SR P1 - VID DAGENS SLUT

Kloka ord från klokkusten...., f´låt västkusten.

(foto: Göteborg)

Bortsorterad i november...

... men kan räcka i januari - varje plats vill bli sedd.

(foto: nov -08)

I en frusen vik

Än så är det långt till sommar och glittrande fjärdar.

(foto: Nybroviken, Stockholm jan -09)

Vintervy

(foto: Stockholm jan -09)

Arbetarklassens rättrådiga manér

Typisk arbetarklassfälla:

alltid göra rätt för sig,
alltid vara i tid,
aldrig ställa till för mycket väsen.

Pricksäkert av Marcus Birro.

Avlyssnat den 23 jan i SR P1/TANKAR FÖR DAGEN .

Nog är det många svenskar, speciellt ur den något äldre generationen, som i den socialdemokratiska staten fått idealen inympade med modersmjölken.

Men man undrar hur giltiga de är idag för en yngre generation, särskilt när Birro fortsättningsvis fångar definitionen och minns en gammal kompis från Kortedala: "han blev arbetarklass rakt igenom - en svikare av sina drömmar istället för sin klass".

Jag gillar Marcus Birro - som drömmare och författare.

Vintervy

(foto: Stockholm jan 22 -09)

Trumpetaren

Jag var på hemväg genom staden, från en adress på Östermalm, vek av ner mot Nybroviken och korsade Sergels Torg en stund senare.

Ute på plattan stod en man och trumpetade i duggregnet, blåste solon medan andra stretade på i motvinden.

För vem spelade han, tänkte jag, för ingen tycktes bry sig, trots att sköna och kraftiga ljudstötar strömmade ur instrumentet. Framåt kvällen, när jag gör en återblick över dagen, så är det trumpetaren, hans trumpetsolon som lämnar avtryck.....

Tänk om det var första dagen i hans nya liv - ett fullvärdigt och meningsfullt liv - där inget längre får kväsa den kraft som vill ut.

Något trädde fram...

.... och blev åskådat. Jag såg Nybroviken.

Det svenska undret

Att göra sig svensk

Kjell Albin Abrahamsson reder idag ut det spanska begreppet "hacerse el sueco" (att göra sig svensk) och talar i dagens utrikeskrönika P1 om de svenska blindstyren som i åratal burit fram sina hyllningar till diktaturen Cuba.

"De låtsas inte förstå att en diktatur skiljer sig från en demokrati lika mycket som en skördetröska från en bil..... och den som inte ser den skillnaden.....ja, den gör sig svensk".

Hacerse el sueco=låtsas inte förstå, göra sig dum

Inbjuden

Åtskilliga platser gjorde mig äran att bjuda in mig.
Och jag tackade ja till några,
om man ser på det på det sättet
så att säga.

Alla våra platser

Under den här årstiden kan man fråga sig varför vi inte heller den här gången gav oss iväg när hösten glödde, passade på och följde fågelstråken söderut? För vi vet ju vad som väntar oss här den tid som följer...., grått och mörker, grått och mörker. Grottmörker.

Svaret låter sig beskrivas av poeten:

människorna
klarar inte av att leva
avskilda från en plats
Helga Krook

Det är alltså därför vi står ut, går här fortfarande i parkerna, längs gatorna. I VÅRA parker, på VÅRA gator och suktar efter sol och ljus.

Ja...., rent lyriskt, kan sägas.

Europa mitt ibland oss

Den 1 juli 2009 tar Sverige över ordförandeskapet i EU. Det innebär att Sverige under ett halvår kommer att leda arbetet i EU. Speciellt efter Göteborg 2001 vet vi numera att det inte bara är en politisk uppgift, utan också en polisiär fråga.

Toppmöten, ministermöten och arbetsgruppsmöten kommer att hållas på flera orter i landet. Stockholm och Göteborg har de tunga mötena.

Med tanke på säkerhet och ordning får man hoppas att polisen den här gången är bättre förberedda än andra gånger då huliganer och grupperingar av aktivister tagit över och vandaliserat stadens gator och torg.

Det sägs att läxan som lärts är att välvillighet inte räcker för vare sig sportens eller politikens huliganer, ändå är Polisförbundets ordförande och rikspolischefen inte överens huruvida tilldelade resurser och insatsförmåga skall hålla måttet. Vi hoppas att rikspolisens försäkran om den högsta beredskapen någonsin skall visa sig vara tillräcklig och förhindra sönderslagna städer.

För alla de som gillar ordning på stadens gator finns inget utrymme för tappade grepp den här gången. Jag tror att de som har ansvar för säkerhetsfrågorna vet om det.

Europa mitt ibland oss? Javisst!

Småstadens lugn

Varje plats väntar på att bli sedd.

Makt och kraft

Vad kan jag göra? Vad står i min makt?
Kan jag omvandla min egen svaghet och rädsla till styrka och mod?
Till kärlek?

Ave crux spes unica

Lysande idé

Först går jag medsols, sedan vänder jag och går motsols.

Dagens experttips, avgivet av expert i dagens Antikrunda.

Tja..., det är väl bara att börja gå då, först medsols och sen motsols.
Kanske väntar tills imorgon.

En stunds eftertanke

Misstro föder rädsla, som i sin tur föder hat.

Motsatsen till kärlek är inte hatet, utan rädslan. Rädslan och utsattheten föder i sin tur hatet.

Avlyssnat 14 jan - SR, P1 TANKAR FÖR DAGEN med Bo Forsberg

Jag vill inte vara rädd men jag är rädd för att rädslan redan slagit rot hos mig själv och hos så många, många andra i en tid när allting flyter....

Och det finns de som exploaterar rädslan för sin egen sak. Rädslan används vitt och brett i ett evigt positionerande och manipulerande. I kampen om makt. Jag är dock på min vakt, där jag står någonstans i floden med min egen misstro.

Jag mumlar för mig själv som i en evig Kristusbön: jag vill inte misstro, jag vill inte vara rädd, jag vill inte hata.

A Tarkovskian Dream

Denna måndag - filmkväll och Guldbaggegala - går mina tankar till den störste filmaren någonsin - Andrei Tarkovsky (1932-1986) - ryss och oöverträffad i sitt konstnärskap. En andlig vägledare - vis som en rysk starets.

Här ett kort ihopklipp ur olika filmer.

Allt flyter...

..., flytande samhälle, flytande normer, flytande liv, flytande relationer. Allt flyter - i förändringens förlovade tecken. Ingenting är för evigt, ingenting är förutsägbart, ingenting är längre säkert. Och kommer väl aldrig att bli?

Här ett flytetyg...

... , flytande kärlek med brinnande eld i pannan.

Livet är som en båt...

... i ständig rörelse, i konstant gungning i en alltmer osäker omgivning där allt flyter.

Uppfattningen om livet är dock skiftande - exemplen av metaforer är många. Det är bara att ansluta sig till något av följande förslag, alla komna ur en viss föreställning eller Google(?) (motiveringen utelämnad här - vidare sökning sker på Google):

Livet är som en efterrätt.
Livet är som en bussresa.
Livet är som en påse.
Livet är som en trasselsudd.
Livet är som en pizza.
Livet är som en paprika.
Livet är som en tärning.
Livet är som en dans på rosor.
Livet är som en saga.
Livet är som en brustablett.
Livet är som en morgonvandring.
Livet är som en sinuskurva.
Livet är som en chokladask.
Livet är som en basketmatch.
Livet är som en kloak.
Livet är som en deckare.
Livet är som en ballong.
Livet är som en stig.
Livet är som en bergochdalbana.
Livet är som en golfboll.
Livet är som en trisslott.
Livet är som en cupfinal.
Livet är som ett träd.
Livet är som en mattebok.
Livet är som en bra idé.
Livet är som Telia.

Och vinnare är...

... Oscar R L i Åby Stora Pris 1963.

Legendariske travtränaren Sören Nordin var tvåa med Julienne och Metro Star blev trea. Jag älskade Julienne men franska hästar brukade vinna de där åren.

Och självfallet var jag där. Jag var alltid på Åby. Visste allt om kuskarna - Algot Scott, Ragnar Thorngren, Uno Swed, Birger Widell, Åke Krook, Folke Sjöberg osv - och spelade 2 kr vinnare eller 5 kr plats. Inte mer.

Samma sommar körde en hälsing - Stig H. Johansson - sitt allra första travlopp. Och kom sist. 42 år senare hade han vunnit mer än 6000 travlopp och blev den störste bland travfolket.

Ikväll gick första start kl 1830 på ÅbyTravet. Men jag är aldrig där. Jag har inte varit där sedan 80-talet. Vet ingenting om kuskarna - spelar inte ens HarryBoy. Inte mer.

Våra tilltalsnamn

Ett gammalt klassfoto från 1957 - Kjell, Lars-Olof, Sören, Rustan, Bengt, Jan, Bert och 3 x Thomas. Britta, June, Lena, Ulla, Liselotte, Gunilla, Kerstin, Synnöve och 2 x Eva. (Några namn tyvärr bortglömda.)

Femtio år senare - år 2007 - kan man konstatera att inte ett enda av de där namnen platsar på 2007 års top-100 listor "vanligaste tilltalsnamn, nyfödda flickor och pojkar".

År 2007 regerar William, Lucas, Elias, Oscar, Wilma, Maja, Ella, Emma, varav några tycks vara riktiga överlevare, förekommer genom hela mänsklighetens historia, medan Kjelle, Bengan, Janne och Tompa nu helt enkelt har förpassats ut i den namnlösa periferin. Det är sådant man får ta.

Thomas

White Winter Hymnal

Tidsresan

Litet bo jag sätta vill...., från skumma, medeltida gränder till luft och ljus - från historisk 1500-talsmiljö till 2000-talets villaområde. Ur gränd - till gränd. En tidsresa och förändring utan facit. Än så länge. En mental omställning hur som helst.

(foto: Gamla Stan, Stockholm och Sörmland)

God fortsättning!

Ett nytt år har just inletts och ligger tämligen oskrivet och i skrivande stund nästan lika vitt som snöfältet utanför husknuten (dagsfärska och dramatiska rapporterna från Mellanöstern undantagna) och........ ja, så bor och lever jag nu i en ny miljö, på en mindre ort, en timmas bilväg från Stockholm. Tänkte försöka komma igång igen här på bloggen, prövande och trevande men nu från en annan horisont.

Det är dock så, att för tillfället vet jag faktiskt inte på vilket sätt...., eller ens om bloggen här kommer att få ett längre liv under 2009. Och skälet stavas nog Stockholm. Det låter sig helt enkelt förklaras av att jag som nyinflyttad, i Stockholms medeltida grändstad under hösten 2007, där fann ett oerhört rikt utbud inom nära räckhåll. Ja, i grunden fann jag där det mesta av vad jag då sökte under de dagliga promenaderna. På sätt och vis kom det här på bloggen också att avspegla sig som en bildmässig redovisning, ett personligt dokument av ett år i Stockholm.

Inspirationen kom främst från kontakten med Stockholms vattenstråk och sjöliv samt naturligtvis de historiska miljöerna. Bildmotiven fanns där dygnet om, lika måleriska som lättfångade - miljöer, som Stockholms rika historia och marina prägel generöst erbjuder sina invånare och besökare.

Idag, i januari 2009 och med en annan horisont, vet jag som sagt inte hur fortsättningen ser ut....., men en nödvändig förändring är nu genomförd och kanske utflytten till en mindre ort kommer att medföra någonting positivt? Någonting mer eller mindre väntat eller någonting fullständigt oväntat, vilket också kan avspegla sig i någonting kreativt här på bloggen? Min förhoppning finns där.

Stockholmsbilden här är en av de sista jag tog före avflytten - S/S Blidösund med fyr i ångpannan vid en snöfylld kajlänga - Skeppsbrokajen.