En vänlig grönska

Här och nu ett sommarinlägg - ett fönster som vetter mot somrig grönska - i denna juletid, med hela landsbygden täckt av den vitaste snö hemmavid.

För vad göra med en längtan, som inte så lätt låter sig stillas? Och med en sommarbild, som tränger sig fram ur en vänlig grönska?

Jag släpper tanken fri, lämnar den snövita iskylan för en stund, drömmer mig bort och följer sommarvindens stråk en bit över fälten, med hjälp av Harry Martinson, .....

...., för sommaren var också Harry Martinsons årstid framför de andra (och hans texter om sommaren skrevs ofta under vintermånaderna - som både protest och bejakelse):

/..../

.... och mitt i åkern finns ett stenrös.
Sommaren hänger ut sin solluft därute
och fälten rör sig skönt och skimmergrant
åt alla håll för vindens ande.

/ H. Martinson, Landskap, Gräsen i Thule

Och jag dröjer i stenröset...., vill jag.

(foto: Längs kajen, Sörmland)

Nu är hjulen här...

.... , här från årets hjul i Malmö men redan till sommaren är det hjul igen, då i Göteborg, för som sagt..., nu är hjulen här hela året i fortsättningen, typ.

Bloggen önskar en god fortsättning på den riktiga julen!

(foto: Hjul i Malmö, dec -09)

God Jul!

... jag önskar er,
ni alla vandringsmän,

nu går vi mot ljuset....

Thomas

(foto: Längs kajen, Österlen 09)

Lysande stad...

... men bekände jag en större längtan
än till långa junidagarna
vore jag en lögnare

(foto: Stockholm, Slussen, 15 dec -09)

Den första snön...

... och vintern tog ett steg framåt.

Tålamod!

(foto: Stockholm, Slussen, 14 dec -09)

Trädet...

... så långt från ett trottoarträd var som helst i världen

(foto: Längs kajen, Haväng)

Sökande sin långsamma väg

Oändligt förgånget
Oändlig framtid
Möjligheter som aldrig tar slut
Träder fram

/ ur "På väg att bli människa", Hans Möller

(foto: Längs kajen, nov -09)

Äppelträdet

I slänten, i utkanten av en trädgård vid ett av landets slott och herresäten, kom jag en dag att stå framför ett stympat, krökt och bortglömt äppelträd....
och grips av styrkan hos det som inte ger upp.

(foto: Längs kajen, dec -09)

Ljusfesten

Vem tände vita rosorna på marken
i den milda dimman - i tystnaden
innan jag kom längs stigen mot vasshuset?

(foto: Längs kajen, 1:a advent -09)

Fruktträdgården

Söndagsförmiddag; första advent också i den obefolkade fruktträdgården.

Vad ska man säga om den senkomna novembersolen eller de nakna träden, som står som fasttjudrade och lodar markens djup? Kanske att dagsljuset nu skruvas ner till sitt minimum och att livet i trädkronorna har sin viloperiod. Och att det finns en möjlighet till tystnad i trädens trygga närvaro. Tystnad och trygghet - båda så sköra.

(foto: Längs kajen, nov -09)

Moder Jord

Han som känner den dygd och det behag som är i jorden, i växterna, himlarna och vattnen och som vet hur man finner dessa nöjen - han är en rik och ädel man.

/ Ralph Waldo Emerson

(foto: Längs kajen, Stockholm, Rosendals Trädgård, nov 29 -09)

Varde ljus...

..., ljus som strålar ur vintermörkret och välsignar julkommersen, sent en fredagskväll.

(foto: Längs kajen, Stockholm, Sergels Torg, nov 27 -09)

Nattpromenad

Kvinnan föder gränsle över en grav.
Det glänser till av ljus ett kort ögonblick
innan det blir natt igen...

... med de orden ur "I väntan på Godot" klingande i huvudet vandrade vi så sakta hem genom staden efter en fantastisk föreställning på Stockholms Stadsteater. Det är oerhört glädjande att pjäsen går för utsålda hus sedan länge. För de teaterintresserade är det bara att ställa sig i kön....

För övrigt har bloggen kommit igång igen efter en tids paus pga datakrasch, tyvärr gick tusentals bilder förlorade men nu skall allt säkerhetskopieras.

(foto: Längs kajen, Stockholm nov 27 -09)

En stilla uråldrig damm

En groda hoppar i vattnet

Plasket bryter tystnaden

/Basho


(foto: Längs kajen, nov -09)

I Strömmen...

... vågor från
en nattbåt.

(foto: Stockholms Ström, 28 juni, 00.18)

Himlen har vingar

Fåglarna flyger sina nödvändiga sträckor. Det är vad jag tänker när jag står där och ser ut över Stockholms vatten. Och att världen blir allt verkligare år för år, precis som jag läst.

En svinkall vintermorgon här på redden, för mycket länge sedan, flög sju vita svanar in från himlen och landade i isröken. Samma dag lämnade sju tjeckiska medborgare sitt fartyg i hamnen - hoppade av i väst. Tillfälligheter, kan man tycka.

Jag bara nämner det. Nu har jag ingenting med hamnen att göra. Betraktar bara det där vattnet.

(foto: Längs kajen, Stockholm)

Please to tell...

... where the place called morning lies

(foto: Längs kajen)

Little pilgrim

Will there really be a morning?
Is there such a thing as day?
Could I see it from the mountains
If I were as tall as they?

Has it feet like water-lilies?
Has it feathers like a bird?
Is it brought from famous countries
Of which I have never heard?

Oh, some scholar! Oh, some sailor!
Oh, some wise man from the skies!
Please to tell a little pilgrim
Where the place called morning lies!

/Emily Dickinson

(photo: Stockholm, June 28th, 00.17)

Världen

Läste i största morgontidningen idag att "livet går tankens väg"...., så idag lägger jag ut den här bilden av ett enda skäl (vägskäl?): TANKEN.

Och tänker sedan, att till dem som lever under en sådan himmel kommer till slut en övertygelse, att detta är världen..., världen.

Och här lever de med sin himmel tills tanken sakta suddas ut.

Då har jag inte nämnt, att där bortre träden växer tar havet vid.

(foto: Längs kajen)

Vattenskrift

Ja, det var jag som stod där på stranden igen. Fast i en vattenspegel.
Och detta skrev jag som en kommentar på natten.

Ja, så där skriver jag min namnteckning numera. Otydbar.
För det jag skriver, skriver jag i vatten...

... och vill själv förstå.

(foto: Längs kajen, nov -09)

Vattenspegel

Så mycket vatten här på bloggen, törs nästan inte posta ännu en vattenspegel. Varje gång är jag tvungen att överväga om det ändå inte vore klokare att avstå. Men de bara finns, finns, finns...

... för jag tänker ändå: det här får väl lov att gå, det med.

(foto: Längs kajen, nov 09)

En stillsam ton

Det är inte havet det där, ändå ser man någonting med en stillsam ton.

(foto: Längs kajen, nov -09)

Husen

(foto: Längs kajen, Ytterjärna 6 nov)

Träd och vatten

(foto: Längs kajen, 6 nov)

Under ytan...

... "det finns mycket där som händer
som vi inte kan förstå,
men vi hittar alltid svaren,
där i botten av oss själva.
Under ytan".

/ Uno Svenningsson

Tog mig till havet idag. Hala klipporna. Regnet och vinden. Jag rörde vid havet. Genomblåst. Vattnet är kallt. På hemvägen for jag förbi Månbacken.

(foto: Längs kajen, 5 november)

Kvarnen

Drog mig en bit söderut längs Sörmlandskusten idag, i ett uselt novemberväder, passerade kvarnen på berget och såg gråsvarta skyar hastigt dra fram över landskapet - snöblandat regn, dis, hård vind. Typiskt novemberväder men dramatiskt och måleriskt i sin uselhet. Någonstans gillar jag det, trots allt.

(foto: Längs kajen, 5 november)

En ö i havet

Favoritlaget är besegrat - Änglarna har klappat ihop sina vingar. Motståndarlaget hyllas, förlorarna hånas. Jag blundar ett tag. Sorgen känns tung, kärleken till fotbollen är evig, skrev jag.

Ett grått och disigt november står för dörren, mörkret faller. Är jag sjuk? De allra första influensaliknande symptomen kryper i kroppen? Finns det ingen ände på eländet? Vart skall jag gå?

Behöver omedelbart ett ljus från något håll (självömkan är förhatlig) och dyker ner i sommarbilderna och finner ett par från en svettig dag på Landsort. Inmundigar dem njutningsfullt och stannar upp ett tag i stämningen, som utplånar tankens plågor. Vilken underbar dag vi hade(!)....

Hur betydelsefull är egentligen favoritlagets förlust i en SM-final? Vad spelar det för roll? Fotboll är stort i Göteborg men det var ju många år sedan självkänslan hängde på dem! Raskt går man vidare, mångt och mycket är viktigare t.ex. minnet av en sommardag med familjen på en ö i havet. Så är det.

PS Och förresten - stort grattis till AIK.

(foto: Längs kajen, Landsort)

Kärleken till fotboll

DAGENS CITAT (om Matchen - dagens SM-final IFK Göteborg-AIK):

"Det gäller inte liv och död. Det är viktigare än så".

/Pontus Kåmark - fotbollsexpert TV4

Kärleken till fotboll är evig!

Oasis of the Seas

Minnenas helg

Foto - novembermästaren 09

En kylslagen novembermånad är kanske inte på förhand vad som lockar till fotosafari men SLOTTSTRÄDGÅRDSMÄSTAREN trotsar grådis och mörker (eller får vi första snön i Stockholmstrakten?) och utlyser för andra året en fototävling med november 2009 som tema. Härligt initiativ!

Förra årets tävling blev en riktig rysare med fina bilder överlag och jag tror att årets novembermånad kommer att locka ännu fler entusiastiska deltagare.... I år får han nog häcken full, trädgårdsmannen.

Tävlingsvillkoren går att finna HÄR.

Skicka din novemberbild och lycka till!

PS Postar här några egna novemberbilder från åren 2006 - 2008 med snö, som synes. När faller första snön i Stockholmstrakten den här vintern?

(foto: Längs kajen)

Kommersen igång

Jul, jul, strålande jul..., två månader kvar till julafton och det är dags igen!

Jag fann en nödutgång...
(foto: Längs kajen; NK - Sthlm 24 okt)

Stockholms skärgård...

... än en gång - innan vi släpper sommartiden på söndag.

Ser att gode SLOTTSTRÄDGÅRDSMÄSTAREN (numera också i reklambranschen) länkar hit och den här bloggen får väl då försöka svara upp genom att reprisera några sommarbilder från skärgården, ifall några trädgårdsodlare hittar hit.

Och vad passar egentligen bättre i oktobermörkret än att drömma sig tillbaka till ljuset - ljuva sommaren, soldränkta havet och varma klipporna - innan vi definitivt går in i vintertid?

(foto: Längs kajen, Sthlms skärgård)

Släta badhällen

(foto: Längs kajen, Sörmland)

Badhuset

Ett gammalt badhus vid åkerkanten. Allt är lugnt nu, avstannat och dörren låst.

Jag ser ett blad falla, ett till, ett tredje...

(foto: Längs kajen, Sörmland)

Båvens sköna balsam...

... till vatten - in mot stranden, in mot skogen, där förvandlingen redan sker.

(foto: Längs kajen, Sörmland)

Höstlig insjö...

... mellan höst och djupare höst. Friden lägger sig.

(foto: Längs kajen, Sörmland)

Det är frågan...

..., i hur många sekunder
står du ut med samtalets tystnad?
Det är mycket som växer i tystnaden.
/Carl-Magnus Stolt

(foto: Längs kajen)

I slaktemånaden

Tycker att alla har så mycket att berätta, fyller världen med ord. Jag har ingenting att berätta, ingenting att säga... om Zlatan, verklighetens folk eller så. Vart skall jag gå?

Ägnar mig en stund åt en bild från Skeppsbron, ser de vita båtarna. Försöker gå in i bilden, samtala med den. Svara på den. Det är tyst.

Imorgon är det Vita käppens dag...

(foto: Längs kajen, Stockholm)

Medias vänstervinkling

För några år sedan fattade jag misstankar om en vinklad, vänstervriden nyhetsrapportering i media. Ja, hade egentligen sedan längre än så, känslan av att t.ex. alla nyhetssändningar, från Ekot till SVT och t.o.m. TV4, var färgade, redigerade och alltid kom från samma håll - det vänstra.

Oss emellan, undrar om det inte oförblommerat har pågått i decennier? Känslan har funnits där men nu är det uppmärksammat på allvar också av andra, rättning är på g. Frågan har blivit en stor sak sedan den igår lyftes av några riksdagsledamöter, som nu har att leda det i bevis...

... och här är bildbeviset - jodå, allt lutar åt vänster! Jag har själv sett det. En bild ljuger aldrig.

Aftonbladets uppblåsta luftballong är också med. Den avslöjades när den vänsterströk över taken i kvällsbrisen. Bara en sådan sak....

(foto: Längs kajen, Stockholm)

Dagens sanning

"Man kan läsa hur mycket som helst om en stad men aldrig komma åt dess kärna, dess atmosfär dess energi, dess historia, dess smärta utan att besöka den"./ Eva Ström

(foto: Längs kajen, Stockholm)

Segel förbi

(foto: Längs kajen)

Ytterskären...

..., långt ute till havs. Segel förbi i augusti. Allt är oerhört.

Nu väntar inga besök. Själv är jag förhindrad. Dagens sjörapport: ..."i eftermiddag ökande till kuling 15-20. Regn med måttlig eller dålig sikt".

(foto: Längs kajen)

Vandrare vid havet

Vad är det vi strandvandrare söker? Vad tror vi att vi skall finna i skrevor och på stränder med slipade, glashala stenar?

Kanske finner vi oss mer levande? Så enkelt kan det förhålla sig. Eller är den tanken bara ett djävla koketterande framför "havets svartgrå fästning"?

Det är oklart. Kanske lönlöst att ens tala om det?

Och sen har vi molnen där ovan, de skira molnen som seglar i solen. Att segla är nödvändigt. Kanske är det just det vi strandvandrare söker - en båt att segla med?

(foto: Längs kajen)