... med sitt genomblåsta älvrum, hamnen, varven, sjöfarten, SKF, Volvo, människorna, jobben, matcherna, tidningstjacken, lördagsfyllorna..., bakrusen. Regnet.
En vårdag rörde jag mig långsamt uppför älven. Här kunde ögat se inåt, upptäcka en hel värld. Urskilja barndomen, ungdomsåren, ihopkrupna i regnet på älven.
Och det är en början. Och den är helt okay för mig. Ja, den kan rentav kännas stor ibland - samhörigheten. Växer igen.
(foto: regn på Göta älv, Göteborg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar